Några kommentarer om bokens olika avsnitt

1 Medelklassen formerar sig
Ibland har man svårt att släppa en tanke när den väl har rotat sig. Som här att cikador kan fungera som en metafor för medelklassen. En granskare tyckte att jag mycket väl kunde behålla detta avsnitt men lägga det separat.

Men problemet med cikadan bleknar i förhållande till den möda jag lagt ner på att få ordning på resonemanget om kvalitet, bruksvärde och dess betydelse för medelklassen. Kanske för att det dunkelt tänkta är det dunkelt uttryckta? Hur som helst, när man diskuterar relationen mellan kvalitet och kvantitet är det intressant att gå till första bandet av Kapitalet, av självaste Karl Marx. Inte minst för att Marx ju här analyserar hur den inre kärnan i kapitalismen fungerar och att det ju är denna form av marknadsekonomi som vi fortfarande lever i.

Ett tips till kritiker: Det här kapitlet är det mest teoretiska, så kanske är det här man ska satsa sin kraft om man vill skjuta hela boken i sank.

2. Resan från handen till huvudet
Detta avsnitt handlar mycket om gammal fin industrikultur. Några illustrativa citat är hämtade från en vandringsutställning som Riksutställningar gjorde på 1970-talet. Utställningen beskriver hur handens arbete successivt har mekaniserats och detta försöker jag också göra. Här är det textilindustrin som åskådliggör processen. Själv har jag erfarenhet från den grafiska industrin och journalistiken och har den vägen reflekterat över förlängningen från handen till huvudet. Som jag ser det har det varit en kontinuerlig och ganska odramatisk övergång. Men den kulturella förskjutningen är betydande. Ser man till utvecklingen av produktivkrafterna står arbetarklass och delar av medelklass varandra ganska nära, men andra krafter i samhället drar isär dem.

3. Boendet, klassamhällets ångvält
Lönen är det första som skapar klyftor i samhället. Den amerikanske forskaren i social ekonomi, Richard Florida, har hävdat att länder med små inkomstklyftor ger en konkurrensfördel när vi går över till ett samhälle som bygger alltmer på kreativitet. Men klyftor har en tendens att växa och boendet bidrar i hög grad till det. Bostadspolitiken var direkt efter kriget en stor fråga, men idag är det bara fromma förhoppningar om mindre segregation som harklas fram av politiker oberoende av hemvist. För politiken har ingen större räckvidd över den privatiserade ekonomin. Ingen vill heller ha ökad gentrifiering (privatisering av det offentliga rummet) men det saknas politiska instrument för att hantera problemet.

4. Kunskapsproduktion och utbildningsfilosofi
Vi är på väg in i ett kunskapssamhälle, säger många och jag också. Avsnitt 2 handlar till stor del om detta. Det har därför blivit allt viktigare att diskutera själva kunskapsbegreppet. Här vill jag också visa att frågan om vad kunskap är till stor del handlar om vem som definierar vad. Det handlar med andra ord om makt och det är politiskt laddat på ett annat sätt än det mer intetsägande begreppet kunskap. Kunskap är alla positiva till, liksom till demokrati. Vi får inte nöja oss med det.

5. Medelklassen erövrar idrotten
Här intervjuar jag idrottsforskaren Tomas Peterson. Jag visste det inte innan, men han personifierar utvecklingen under efterkrigstiden. Eller snarare hans familj.

Tomas beskriver hur svårt det var att få ihop idrottsutövandet med intresset för musik. Det kan kanske vara ett uttryck för att den sociala rörligheten var mindre än idag och att det även gällde möjligheterna att platsa i flera sociala skikt? Resultatet var att både Tomas och jag successivt valde bort idrotten på aktiv nivå. Sedan dess har idrotten vuxit på många plan och jag kan fortfarande hitta olika former för att utöva idrott, inte bara i gruppgympa.

Idrott och politik är ett tema som intresserar både Tomas och mig. Min första ingång till det perspektivet var Sekonden av P O Enquist, som kom ut 1971. Men det mest spännande som skrevs om idrott under 70-talet kom från Västtyskland, med en strid ström av böcker som kopplade ihop idrott med produktionsformer. Men det gjordes även små försök att förändra gymnastikämnet på några skolor. På 80-talet flyttades den kvalificerade idrottskritiken över till Danmark, personifierad av tysken Henning Eichberg som blev gästforskare vid folkhøjskolen i Gerlev. Eichberg dyker upp i detta avsnitt på ett mycket intressant sätt. Vill du läsa något av honom kan du gå till Albas arkiv.

6. När samhället föder politisk extremism
Vilka partier representerar medelklassen? Det var min första tanke att skriva något om. Å ena sidan är det ganska enkelt att peka ut de borgerliga partierna som de som i första hand vänder sig till dessa samhällsskikt. Partisympatierna i Stockholm ger stöd för en sådan tes. Å andra sidan finns det medelklasskikt i alla andra partier om än i mindre grad.

Men när jag hade funderat några vändor på hur ett sådant avsnitt skulle kunna läggas upp, drog jag mig till minnes en lokal folkomröstning i Göteborg om de tre stadsdelarna med högst medelinkomster skulle få bli egna kommuner eller inte. Resultatet av mina funderingar blev att jag ville se det politiska perspektivet med utgångspunkt från begrepp som samhälle, individ, privat och offentlig.

Det finns nu ett antal författare som varnar för en utveckling mot olika former av extremism i samhället. Det kan ta sig många uttryck, menar kultursociologen Manuel Castells. Han använder inte uttrycket själv, men kanske kan man tala om en tilltagande talibanisering av samhället även i västvärlden, i samma takt som välfärdssamhället bryts ned? I så fall blir det intressant att fundera över vilka former av extremism som kan födas. Är det Sverigedemokraterna som är svaret för medelklassen?

7. Klimatkrisen och medelklassens livsstil
Tveklöst är det vi i västvärlden som har orsakat den växande klimatkrisen. Inte minst är det livsstilar som har utvecklats inom medelklassen som skyndar på förloppet. Mer om detta längre fram, möjligen. Läs gärna boken!

Tillbaka till ingångssidan

Lite extra material som
har dykt upp längs vägen
hittar du
>>Här