Carsten Jensen:
"Min resa var förutsättningslös"
Carsten Jensen talar milt och insiktsfullt om sin långa resa.
Resan som blev boken"Jag har sett världen börja" - ochhar förändrat honom och hans syn på världen.
Svenske förläggaren Albert Bonnier säger någrainledande ord, och ödmjukt tar så den danske journalisten ochförfattaren till orda:- Det var 93 jag reste. Jag ville resa mot Asien,hade inte valt länderna i förväg men ville resa i länderman tidigare inte kunde besöka. Det var först efteråt detgick upp för mig att jag rest i kommunismens historia.
Carsten Jensen har HC Andersens motto på försättsbladet:"Vemär ni? En vanlig resande som betalar för skjutsen. Och vem ärni?". Han berättar att avsikten inte var att skriva någonpolitisk bok, utan snarare porträtt av vanliga människor som levtunder svåra politiska förhållanden. "Efterspelet tillholocaust", beskriver han Kambodja som.
- Jag var en tämligen stor upptäcktsresande, och företogresan en gång till hemma vid skrivbordet.
- En författare som reser spekulerar över vem han är - iförhållande till de människor man möter. Och jag upptäckteatt jag inte var någon, eftersom ingen visste vem jag var, sägerhan.
Ingen visste t ex i Kina var Danmark låg, men alla visstevem HC Andersen var.
- Samtidigt hittar man okända sidor av sig själv. Man mötersig själv i det främmande, och det främmande i sig själv,som han poetiskt beskriver det.
Och han betraktade sig som en läsare som reste, och inte en författare.
Albert Bonnier säger att han frapperats av det lättabagage Carsten Jensen burit med sig under resan. Men författaren svarar:
- När man är 40 år gammal har man mycket i bagage, och ettstilla skratt hörs i kongresshall A.
Att hans temperament växlade från svårmod, ochett nära på fientligt förhållande till dem han möttei början i Ryssland - för att sedan förbytas i glädjei Kambodja och Vietnam förklarar han med de personliga svårigheterhan bar med sig, och upplevelserna från forna Jugoslavien han variti strax innan. Men också för att förhållandena varhårda i den forna sovjetrepubliken.
- Men jag ville leta efter nåt annat än fysisk nyhetsjournalistik,säger han - och på frågan om han inspirerats av, och villefterlikna, Bruce Chatwin som reseförfattare - en genre som dessutomär ovanlig i Skandinavien - svarar han:
- Vill man, kan man kalla min bok en resehandbok. Men jag vill ha fria regler- det går lika bra att kalla det en essä eller roman.
"Jag har sett världen börja" finns nu översattpå svenska. Om en vecka kommer uppföljaren " Jag har hörtett stjärnfall" ut i Danmark. Carsten berättar om bokensdanska titel, efter seminariet när Alba träffar honom i förlagetsmonter.
Ordet stjärnfall på danska heter "Stierneskud"och är en dubbeltydig ordlek.
- Man hör ju inte stjärnor falla, men jag gjorde det - det lätsom ett skott - i Papua Nya Guinea, säger han och ler sitt breda leende- som gör honom mer lik en asiat än en dansk.
Vad var den största vinst du gjorde med din resa?
- Jag fick en mer optimistisk syn på tillvaron: Jag reste ut som pessimist.
Varför?
- När man ser världen på TV-skärmen kan man tro attden är bara kaos och elände. Så är det inte, du seratt människor kan leva tillsammans trots de svåra umbärandende lever under. Jag blev t ex aldrig hotad, trots att jag reste i områdendär det har försiggått svåra krig och hemskheter,och där människor ännu har det svårt.
Vad ville du hitta?
- Jag ville inte hitta något som helst. Därför fann jagnågot, säger han med eftertryck.
- Det var den stora fördelen med resan, att den var förutsättningslös.
Vet du hur det har gått för Tam(den vietnamesiska kvinnahan blev förälskad i och hade ett kort förhållandemed)?
- Hon lever med sin man i Australien. Jag har fått brev frånhenne, där hon skriver: "jag ska aldrig glömma dina ögon,säger Carsten Jensen och ler sitt breda sympatiska leende igen.
text: LEIF WILEHAG
foto: MAGNUS MAGNUSSON
