Kan man äta information? frågade komikern Claes Eriksson ironiskt i ett radioprogram för några år sedan. Den gången gällde kritiken tanken på ett framväxande informationssamhälle, som ersättning för det gamla industrisamhället. Nu är det kunskapssamhället som är modeordet för dagen.

Finns det någon substans i begreppet kunskapssamhälle, eller är det bara del i ett obegripligt spel, där folk med vissa intressen tjänar på att lura oss andra i en ogenomtränglig mediacirkus? Om det å andra sidan ligger något i påståendet om ett framväxande kunskapssamhälle, kan man fråga sig på vilket sätt det skiljer sig från industrisamhället så som vi känner det?

Om kunskapssamhället kvalitativt skiljer sig från industrisamhället måste vi försöka ringa in vad det kan vara. Om de bara skiljer sig åt kvantitativt, finns ingen anledning att trumma ut begreppet kunskapssamhälle. Vi kan fortsätta att tala om industrisamhällets vidare utveckling och behandla det på det sätt som vi vant oss vid.

Som jag ser det finns många nyckelbegrepp och samband som måste granskas och diskuteras kring begreppet kunskapssamhälle. Dessa ska helst kunna jämföras med motsvarande begrepp för industrisamhället. Den mest djuplodande analysen av industrisamhället har väl gjorts av kapitalisternas skräckfigur nummer ett, Karl Marx. Han var både analytiker och propagandist, roller som ofta blandas ihop i debatten. Här är det analytikern Karl Marx som är intressant. Några av hans grundbegrepp i första bandet av Kapitalet ska ställas mot grunddragen i ett tänkbart kunskapssamhälle.

Kunskapssamhälle associerar för många till kvalitet, medan industrisamhälle andas kvantitet. Relationen mellan kvalitet och kvantitet har alltid varit en svår nöt att knäcka. Somliga påstår att de kan skapa en entydig relation mellan dessa begrepp. Personligen vill jag hissa varningsflagg: tro dem inte!
(SE LÄNK NEDAN)

När Karl Marx ska undersöka den kapitalistiska varuproduktionen, hamnar han redan inledningsvis i en diskussion om relationen mellan kvalitet och kvantitet. En vara har två sidor, en kvalitativ och en kvantitativ. Han kallar dem bruksvärde och (bytes)värde. Bruksvärdet ger varan mening, den innehåller en kvalitativ aspekt som är nödvändig för att varan över huvud taget ska kunna säljas.

Värdet är den kvantitativa sidan av varan och utreds minutiöst av Karl Marx. Han visar hur värdet på en vara intimt hänger samman med den samhälleligt nödvändiga arbetstiden. Här ligger den moderna västerländska civilisationens kärna bevarad. Tid mätt med kronometer är en kvantitet. Här finns förklaringen till varför vi lever i en linjär tidsstruktur, medan folk under medeltiden levde i en cirkulär tidsstruktur. (se länk efter artikeln).

En vara utan bruksvärde går inte att sälja. Något måste ju få oss att köpa varan. Men för att komma runt problemet med relationen mellan kvalitet och kvantitet, väljer Marx att koppla isär begreppen fullständigt. Priset på en vara beror i fortsättningen inte något på bruksvärdet, utan bara på arbetsredskapen och det i varan nedlagda arbetet. Bruksvärdet är bara en nödvändig men oproblematisk förutsättning för möjligheten att sälja varan.

Karl Marx gjorde sin analys av kapitalismen vid mitten av 1800-talet. De varor han inledningsvis ger som räkneexempel är linneväv och rock, dvs varor med bruksvärden som inte närmare behöver problematiseras. Att kapitalismen skulle dominera världen fullständigt mer än hundra år senare kunde Marx inte föreställa sig. Jag vill pröva tanken att han dessutom underskattade möjligheten att bruksvärdet skulle komma att bli något att räkna med.

Vad har hänt på de drygt hundra år som gått sedan Kapitalet kom ut? En hel del, som kan relateras direkt till varans värde. Å ena sidan har arbetaren fått allt bättre skolning för allt mer kvalificerade arbetsuppgifter. Arbetsredskapen har utvecklats från relativt enkla handredskap till avancerade maskiner. Med automationen, å andra sidan, finns en motsatt rörelse. Maskinen närmar sig sin yttersta gräns i värdeprocessen: det direkta arbetets andel i varans värde blir allt mindre. Ibland allt mindre kvalificerat. Allt detta ryms inom ramen för Marx analys.

Vår egen tids avreglering av valutaflödet har skapat en ny marknadssituation. Låglönemarknader har mött högkvalificerade och automatiserade marknader på ett nytt sätt. Framför allt inom arbetsintensiva branscher med oskolad eller lågkvalificerad arbetskraft mötte företag av alla storlekar konkurrens från låglöneländer. I Västeuropa och USA lönade sig tillverkning av möbler, textilier och skor, klockor och leksaker mer om stora delar av produktionen automatiserades eller flyttade utomlands. Ericssons omdebatterade flytt från Norrköping är ett aktuellt svenskt exempel.

Modern logistik och låga transportkostnader gör det möjligt för världens stora koncerner att standardisera och koncentrera enskilda steg i tillverkningen, fritt över kontinenterna. ABB med sina 1000 dotterbolag i 40 länder, kan vid behov flytta tillverkningen av varje produkt eller detalj från ett land till ett annat inom några dagar.

Den enklaste vägen gick den lågteknologiska industrin för framställning av kläder, skor, leksaker och elektriska apparater. Inom dessa branscher försvann större delen av tillverkningen från Västeuropa och USA. De forna tillverkarna blev i många fall importörer. Världsmarknadsledare som sportsko-koncernen Nike driver inte längre några fabriker i egen regi. Man ger helt enkelt produktionsuppdrag till varierande tillverkare, beroende på var kostnaderna är lägst.

Nikes sportskor, som i Europa och USA kostar runt 150 dollar, stansas och sys av drygt 120.000 lågbetalda arbetare i koncernens kontrakterade företag i Indonesien mot en dagslön på 3 dollar. Här föreligger ingen monopolsituation. Nikes skor borde därför enligt Marx ha blivit utkonkurrerade av andra och billigare skomärken. Jag vill hävda att det är bruksvärdet som får folk att spendera mer pengar än normalt på ett par skor som kostar en bråkdel av priset att producera dem. Utvecklingskostnaderna och marknadsföringen står för en större andel av priset.

Varan är inte bara beroende av bruksvärdet för att kunna säljas. Det får allt större betydelse för varans pris. Samtidigt får arbetskraftens del av varans värde allt mindre betydelse, inte minst i alltmer automatiserade produktioner. Mycket av det kvalificerade arbetet byggs in i maskinerna, som i sin tur lätt kan flyttas till länder med billigare arbetskraft.

Om industrisamhället har sitt fokus på bytesvärdet i varuproduktionen, har kunskapssamhället sitt fokus på bruksvärdet. Trots att det troligen handlar om varuproduktion i bägge systemen, blir skillnaden inget annat än en kulturrevolution.

Text: CHRISTER WIGERFELT
Ill: HENRIK LANGE
 

 
 
Ett exempel på svårigheterna
att föra över kvalitet till kvantitet inom universitetsvärlden.

I nästa nummer: Kunskapssamhället - en kulturrevolution.

I förra numret: Kunskapssamhälle i fritt fall?

Olika tidsformer och deras koppling till samhällsformerna diskuteras i boken Einsteins och morsans relativitetsteorier. Första kapitlet finns att läsa i Alba nr 3/97.

Det finns mycket om Karl Marx på Internet. Pröva denna eller sök på egen hand.