|
Göteborgsläkaren Lars-Erik Gelin försöker i en skrift avgöra när döden inträffar. Han kommer fram till att livet - och därmed antagligen döden - kan definieras på flera olika sätt. Liv är energi i olika former och den lagrade energin behöver en viss tid på sig att sluta fungera i kroppen. Gelin ger några exempel på liv: CELLULÄRT LIV upphör gradvis och med en hastighet som är beroende av de enskilda cellernas ämnesomsättningshastighet. Celldöd är svår att med tillgängliga metoder i tiden exakt fastställa. Även lång tid efter inträffad "död" (Albas citat) kan den anatomiska uppbyggnaden av cellerna vara intakt efter det att ämnesomsättningen upphört. Cellulärt liv kan upprätthållas under lång tid utanför kroppen i vissa näringsmedier, så kallad vävnadsodling. ORGANLIV upphör också gradvis och med en hastighet som är olika för olika organ alltefter deras ämnesomsättning. Hastigheten vid upphörande av organliv bestäms av de celler som har den högsta ämnesomsättningen. Sedan länge kan även organliv upprätthållas utanför kroppen som fysiologiska preparat. FYSIOLOGISKT LIV är det harmoniska samspelet mellan de olika organsystemen under kontroll av det centrala och autonoma nervsystemet, insöndringsorganen och det immunologiska systemet. Hjärnan är det samordnande organet för dess funktioner. Fysiologiskt liv upphör när denna samordning ej längre kan upprätthållas. ANDLIGT LIV är individens möjligheter att emotta och avge intryck från omvärlden. Gelin skriver vidare: "Begreppet livskvalitet är intimt förknippat med denna förmåga till andligt liv och är synnerligen svårdefinierat". Hur detta kan kopplas till hjärndödsbegreppet är oklart. Listan skulle kunna bli längre, men öppnar ändå för en fördjupad syn på liv och död. Av Gelins egen lista är det väl begreppet fysiologisk död som är mest kontroversiell. Visst kan man betrakta kroppen som levande även om hjärnan är utslagen. Resten av kroppen fungerar men tynar långsamt. Samma sak om levern istället för hjärnan är utslagen. Kroppen tynar långsamt bort, men ingen förklarar omedelbart den kroppen död. Den viktiga skillnaden är att en lever idag kan ersättas men inte en utslagen hjärna. Nyttomoralen bestämmer vad som ska gälla. Problemet med nyttomoral är att den kan variera precis som vädret, den har ett kort tidsperspektiv. Så vad händer om antalet medborgare på jorden redan under nästa århundrade växer till kanske 40 miljarder? En ny instrumentell syn på kroppen kanske då går ut på att minska antalet munnar att mätta. Det rationella blir att låta folk dö när den egna kroppen inte orkar framhärda. Som vanligt kan det finnas en hake i resonemanget. Kanske växer det inte bara fram en utan två rationaliteter? Där den ena gäller för de fattiga och den andra för de rika? Och däremellan - finns ännu en gråzon! Text: CHRISTER WIGERFELT |
 |
Broschyren heter: |