I norra Spanien och vidare in i södra Frankrike ligger Baskien eller Euskadi. Namnet Euskadi är baskiska och har använts i ett drygt sekel såsom en beteckning för de sju baskiska provinserna. Namnet Euskadi är en konstruktion med starka politiska bibetydelser då det nämligen är menat som namnet på ett land.

Att Baskien sedan statsgränsen mellan Spanien och Frankrike slogs fast 1659 hamnat under två olika centralmakter har medfört att ett enande av de baskiska provinserna varit otänkbart. Även mellan innevånarna är splittringen djup. Långt ifrån alla basker är nationalister och en stor del av människorna i de baskiska områdena ser inte sig själva och sin identitet som något annat än som spanjorer eller fransmän.

Våldsam baskisk vardag
I den spanska delen av Baskien lever och arbetar idag många icke-separatistiska politiker med ständig livvakt p.g.a. det hot som de radikala baskiska nationalisterna i organisationen ETA utgör. Det är inte bara toppolitikerna i Madrid som av ETA anses vara legitima mål utan dit räknas även alla de lokala fritidspolitiker som arbetar för regeringspartiet Partido Popular (högerliberala folkpartiet) och det stora oppositionspartiet Partido Socialista Obrero Español (spanska socialistpartiet). Dessa spanska statspartier har i sin tur i ett gemensamt upprop - El Pacto Antiterrorista - förbundit sig att motverka såväl ETA som dess metoder liksom dess olika politiska förgreningar. Det spanska parlamentet, där Partido Popular har egen majoritet, vägrar numera också att förhandla med de radikalnationalistiska grupperingarna och man har sedan 2002 börjat försöka förbjuda de bask-nationalistiska partier, organisationer och tidningar som anses alltför radikala.

Att ETA fortsätter sin våldskampanj beror framförallt på att organisationen anser det nödvändigt att hela tiden visa allvaret i den baskiska konflikten. Organisationen vill hela tiden tydliggöra "de oförenliga skillnaderna mellan baskisk, spansk och fransk politik och identitet". Den politiska situationen i Baskien är främmande för många svenskar och har idag ingen motsvarighet i Europa. Vad ligger bakom konflikten som till dags datum har kostat närmare 900 människoliv?

Hur det började
Rötterna till dagens baskiska nationalism härleds ofta till den baskiska historien och dess många sägner och myter. I basknationalistisk propaganda hittar man ofta anspelningar på den så kallade historiska rätten till Euskadi (lokalt uttryck för Baskien) och den baskiska kulturen - och i mer romantiska skildringar påstås att baskerna skulle vara ett ålderdomligt och utvalt folk (ibland kallas de t.o.m. för Europas urbefolkning) som pratar ett språk av okänt ursprung med ovanliga blodgrupper och att detta i sin tur skulle ligga bakom den baskiska törsten efter självstyre samt ge den baskiska nationalismen en historisk legitimitet.

Faktum är dock att Baskien aldrig tidigare varit ett nation i politisk bemärkelse. Området har förvisso haft en lång historia av att inte lyda under spansk lag då baskerna länge löd under gamla traditionella landskapslagar, så kallade fueros, men den baskiska nationalismen föddes inte förrän i slutet av 1800-talet i den snabba process av industrialisering, urbanisering och invandring som skedde i området i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, i synnerhet i kustprovinserna Bizkaia och Gipuzkoa. Allt detta ledde till att flera stora vågor av arbetskraftsinvandring lockades dit från andra delar av Sydeuropa och i synnerhet från Spanien. Det är detta fenomen som ledde till framväxten av en baskisk nationalkänsla hos vissa basker.

Sabino Arana y Goiri
och El Partido Nacionalista Vasco
Sabino Arana y Goiri brukar kallas den baskiska nationalismens fader och hans inflytande på den baskiska nationalismen är unik. Han föddes 1865 i Abando i regionen Bizkaia i en traditionalistisk anti-liberal familj. Hans bror övertygade honom vid sjutton års ålder om att Baskien borde vara en egen nation och Arana y Goiri gjorde det därefter till sin livsuppgift att sprida de bask-nationalistiska idéerna.

Han betraktade de baskiska områdena på spanska sidan gränsen som erövrade och ockuperade av Spanien och började bygga en nationalistisk ideologi med starkt religiösa inslag kring fyra element: 1) Att de traditionella baskiska landskapslagarna, fueros, var de enda rättmätiga baskiska lagarna. 2) Att den baskiska rasen var överlägsen, i synnerhet gentemot spanjorer och fransmän. 3) Att de baskiska sederna och traditionerna måste försvaras. 4) Att det baskiska språket, euskeran, måste försvaras och förstärkas. 1893 organiserar Arana y Goiri också den första demonstrationen någonsin som öppet deklarerade baskisk nationalism.

1895 bildade Arana y Goiri Partido Nacionalista Vasco (PNV) eller det baskiska nationalistpartiet. Det är samma PNV som i dag är Baskiens största parti. Trots att Sabino Arana y Goiri var fanatiker, en dogmatisk rasist och en tvivelaktig politisk agitator så har han haft ett enormt inflytande både före och efter sin död 1903.

Inte många idag accepterar allt det Arana y Goiri stod för (PNV är idag ett modernt mitten-höger parti som tydligt tar avstånd från Arana y Goiris rasism och främlingsfientlighet) men han betraktas alltjämt som den som startade den moderna nationalistiska rörelsen i Baskien. Det var faktiskt Arana y Goiri själv som formgav den baskiska flaggan Ikurriñan, skrev den baskiska nationalsången Gora ta Gora, lade grunden för firandet av den baskiska nationaldagen Aberri Eguna och hittade på namnet Euskadi. Partido Nacionalista Vasco var från sitt grundande 1895 och fram till Spaniens demokratisering det enda nationalistiska partiet i Baskien.

Efter en intern schism 1986 delades dock partiet i två delar, dels det större PNV som behåller det gamla namnet och dels det nya och mindre Eusko Alkartasuna. Dessa två demokratiska nationalistgrupperingar har idag ett nära samarbete och man ingår ofta koalition. I sina partiprogram framhåller man "baskernas rätt att själva bestämma över Euskadis politiska status" och den baskiske regionalpresidenten Juan José Ibarretxe, tillhörandes PNV, hamnade nyligen i rampljuset efter att ha utarbetat en plan (den så kallade Plan Ibarretxe) om ökat baskiskt självstyre samt föreslagit en baskisk folkomröstning vilken teoretiskt skulle vara menad att ligga till grund för Baskiens utträde ur Spanien. Då Ibarretxes plan inte verkar förenlig med Spaniens konstitution har den också blivit hårt kritiserad av de spanska statspartierna PP och PSOE.

General Franco
Man kan med fog påstå att General Franco och hans agerande mot den baskiska befolkningen under det spanska inbördeskriget 1936-1939 och den efterföljande diktaturens förtryck av baskisk kultur och det baskiska språket euskeran fungerade som tändvätska och utlösare av radikaliseringen av den baskiska nationalismen. Franco tog makten i Madrid den 1:april 1939 och han förklarade snabbt "España, una, libre y grande", Spanien, enat, fritt och mäktigt. En era av fysiskt och kulturellt förtryck inleddes. Avrättningar, tortyr, fängslande och förföljelse av oliktänkande hade en självklar plats i den nya regimens maktutövande och olika typer av förbud och förhållningsdekret strömmade ut från regeringshåll.

Traditionella baskiska kulturyttringar som t.ex. att prata, skriva och undervisa i euskera förbjöds. Det blev till och med olagligt att döpa sina barn till traditionellt baskiska namn likväl som att alla baskiska ortnamn fick nya spanska namn och alla offentliga väg- och informationsskyltar byttes ut mot spanska diton.

Detta förtryck medför att den moderna, radikala baskiska nationalismen vaknar till liv och organiserar sig. ETA bildades 1959 som en försvarare av det baskiska språket och den baskiska kulturen och som en militant motståndare till Francos våldsauktoritära regim. Men baskisk nationalism vaknar inte bara till liv i Spanien utan så småningom även i Frankrike. På den franska sidan gränsen togs de tre fransk-baskiska provinserna helt enkelt bort ur den administrativa ordningen år 1789 (efter franska revolutionen) och de inlemmades tillsammans med andra sydfranska områden i ett större "département". Allt i linje med Frankrikes nya nationalensembles ansträngningar att bryta upp alla etniska minoriteter inom landets gränser, man hade ju för avsikt att göra alla till "lika franska". Inga regionala gränser får i Frankrike dras så att de sammanfaller med de områden där det finns etniska grupper, inga etniska grupper får heller åtnjuta kollektiva minoritetsrättigheter, och i synnerhet inte i frågor som gäller politiskt självbestämmande.

ETA
Att den spanska delen av Baskien efter Francos död 1975 och Spaniens demokratisering har beviljats en långtgående autonomi har inte blidkat de radikala spansk-baskiska nationalisterna. Idag har spanska delen av Baskien en egen regional president, Juan José Ibarretxe, en egen regionalregering, ett eget parlament och en egen högsta domstol likväl som kontroll över skattesystemet och en egen polisstyrka. Det baskiska språket euskeran åtnjuter privilegier för att kunna återhämta sig efter årtiondena av åsidosättande.

I Euskadi finns och verkar separatiströrelsen ETA. Denna organisation har bedrivit omfattande underjordisk verksamhet sedan bildandet 1959. Grundstenarna till organisationen lades redan 1952 då ett antal unga studenter med anknytning till de nationalistiska sammanslutningarna EKIN och EGI började bilda underjordiska celler i San Sebastiån och i Bilbao som skulle koordinera ett aktivt baskiskt motstånd mot General Franco. Rörelsen fick namnet ATA (Aberri Ta Askatasuna, hemland och frihet) men sedan det visat sig att ata på vissa baskiska dialekter betyder "anka" ändrade man senare namn till ETA (Euskadi Ta Askatasuna, Baskien och frihet).

Sedan 1968, då organisationen genomförde sin första planerade avrättning, har man mördat 836 personer samt skadat 2367 (enligt domaren Garzóns utredning). Att ETA som organisation inledningsvis sysslade med baskiskt kulturfrämjande, språkundervisning i baskiska och pro-baskisk propaganda är inte lika känt. Organisationens spektakulära attentat och med tiden alltmer urskillningslösa våldsdåd har överskuggat all annan verksamhet.

ETA har inte sedan bildandet haft en enhetlig utveckling. Organisationen har nämligen flera gånger splittrats i olika fraktioner även om initialerna E-T-A har fortsatts att användas av (i flera fall) parallellt existerande grupper. Exempelvis så var ETA-aktivisterna på 80-talet uppdelade i tre större (icke samarbetande) grupper. Två tredjedelar av aktivisterna hörde till gruppen ETA militar, en fjärdedel till gruppen ETA político-militar och en tiondel till ETA Comandos Autónomos. Under organisationens fyrtiofyraåriga existens har dock flera olika avlöpare av olika slag haft sitt ursprung i ETA, och inte enbart de tre ovannämnda.

Tidigt anammades av organisationen en anti-kapitalistisk, anti-borgerlig ideologi som fogades till de nationalistiska idéerna om separation eftersom man tidigt ansåg det nödvändigt att vinna den baskiska arbetarklassen på sin sida. Detta låg också helt i linje med organisationens vilja att markera sitt motstånd mot den spanska fascistregimen, för vad skulle kunna vara mer anti-Franco än marxism, Franco avskydde nämligen allt vad marxism hette. Den något otydliga ideologin i gruppen har alltså ofta lett till avvikelser inom de egna leden och var någonstans den organisation som utgör ETA idag står politiskt är på intet sätt uppenbart, även om den fortfarande är klart vänstervriden.

Den första, mer eller mindre officiella, våldsförespråkande teorin ETA använde sig av framkom under organisationens kongress 1965 och skrevs enligt formeln aktion - repression - aktion. Man hoppades att man med hjälp av attentat mot polis, militär, politiker och statliga institutioner (aktion) skulle få statsregimen att visa sitt rätta ansikte. Man resonerade att detta "rätta ansikte" skulle innebära hämnd, motåtgärder och ett närmast fullständigt förtryck av hela den baskiska befolkningen (repression). Detta skulle i sin tur medföra en folklig resning (aktion) i de baskiska områdena.

Uppbyggnaden av ETA som organisation idag är svår att redogöra för med fullständig säkerhet eftersom organisationen både är underjordisk och olaglig. De viktigaste delarna är dock de små celler på 3-5 personer som finns i hela Baskien samt i de större och viktigaste städerna i Spanien. Varje cell har sitt eget operationsområde och deras arbete handlar om att ge organisationen information om tänkbara mål, att sprida propaganda, förbereda flyktvägar och gömställen samt det faktiska genomförandet av attacker och attentat. Denna sistnämnda cell går under namnet ETA-comando och dess medlemmar arbetar i fullständig hemlighet och har inga kontakter med organisationens ledarskick, som oftast befinner sig på franska sidan gränsen, utom när det är dags för "aktion" då instruktioner och order delges ett ETA-comando. Finansieringen av gruppens verksamhet bygger till stor del på den så kallade revolutionsskatten. Revolutionsskatt innebär att man under hot tvingar ekonomiskt starka personer och företag i Baskien att betala ut pengar till organisationen.

Batasuna
Batasuna, ETA:s politiska gren, är egentligen en koalition av olika grupper (politiska organisationer, fackföreningar, tidningar, etc.) som alla stödjer en radikal linje när det gäller baskisk självständighet. Koalitionen bildades 1977 under namnet Mesa de Alsasua och blev helt laglig 1986 under namnet Herri Batasuna (och senare även under namnet Euskal Herritarokk. Men efter dåliga resultat i de baskiska lokalvalen 2001 strukturerades koalitionen om och man tog namnet Batasuna).

Även om det har gjorts försök att tona ner kopplingarna mellan ETA och Batasuna så förklarade gruppens dåvarande talesman Jon Idígoras redan 1986 "att rösta på Herri Batasuna år detsamma som att rösta på ETA". Batasuna har aldrig någonsin fördömt ETA:s attentat och mord och har därför ofta framkallat stor vrede hos många människor. Väljarstödet för Batasuna har dock legat relativt högt - ibland ända uppemot 20% i Baskien - och man har alltid tidigare överlevt de försök som gjorts att frysa ut partiet från de demokratiska institutionerna.

Situationen idag
Situationen i Baskien är idag mer låst än någonsin tidigare. De spanska statspartierna Partido Popular och Partido Socialista Obrero Español och de demokratiska bask-nationalistiska partierna, koalitionen Partido Nacionalista Vasco - Eusko Alkartasuna, har stora problem att föra dialog. Detta delvis på grund av den ovan nämnda Plan Ibarretxe men framför allt eftersom PNV-EA hela tiden motsatt sig illegaliseringen av Batasuna då man anser att partiet representerar en alltför betydande del av Baskiens väljare (Batasuna fick i regionalvalet 2001 10% av rösterna medan man 1998 fick 18%).

Å andra sidan har PNV-EA inte heller legat på latsidan när det gäller att försöka ta över Batasunas väljare efter illegaliseringen (Plan Ibarretxe påstås av PP och PSOE vara en del i den strategin). PP och PSOE, vilka båda tillhör ETA:s måltavlor, anklagar PNV-EA för att ge sitt indirekta stöd till ETA och man påtalar ofta det faktum att PNV-EA och ETA i princip har samma mål, d.v.s. ett självständigt Baskien, även om man anväder sig av olika metoder. Det bör dock påpekas att PNV-EA hela tiden öppet fördömmer ETA och dess metoder, vilket i sin tur har lett till att även PNV:s partiledning lever och arbetar med livvaktsskydd då man hamnat på organisationens dödslistor.

Batasuna hamnade nyligen också både på USA:s och EU:s listor över grupper som stödjer terrorism och partiet kan således inte fortsätta verka såsom man hittills gjort. Man har emellertid försökt omorganisera sig och partiets sittande ledamöter (som behåller sina platser i det baskiska parlamentet mandattiden ut) har enats i den nya gruppen Sozialista Abertzaleak. Den spanska högsta domstolen har dock beordrat det baskiska parlamentet att omedelbart upplösa Sozialista Abertzaleak vilket PNV-EA-SA (vars röster tillsammans bildar majoritet i det baskiska parlamentet) motsätter sig då man anser det oförenligt med det baskiska parlamentets regler. Detta har ytterligare försämrat det redan spända förhållandet mellan de spanska statspartierna och de demokratiska bask-nationalistiska partierna. ETA i sin tur fortsätter att attackera vad man anser vara legitima måltavlor: politiker, poliser, journalister och intellektuella som inte delar organisationens mål om ett självständigt Baskien.

Efter illegaliseringen av Batasuna fruktar nu många att det kommer att ske ytterligare en radikalisering av ETA och den bask-nationalistiska våldskampanjen. I de många attitydundersökningar som ständigt görs brukar knappt 30% av baskerna säja sig stödja ett fullt självständigt Euskadi.

2003.09.11