Siffrorna talar
sitt tydliga språk om socialbidragsberoende, arbetslöshet och
låg medelinkomst. Men det finns en annan bild av Hammarkullen som
stadsdelen där alla samarbetar.
- Det ligger något i det, säger läraren Lasse Fryk.
Han och Bosse Forsén är forskare och lärare
vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Tillsammans
driver de ett projekt vars syfte är att hitta ett bättre sätt
att organisera den offentliga sektorns arbete. Varje fredag träffar
de en grupp offentliganställda inom Lärjedalens stadsdelsnämnd
dagisfröknar, socialarbetare, skolkökspersonal och andra.
- Syftet är att stötta varandra i strävan att sätta
den medborgare man möter i centrum. Det är klientens, barnets,
kundens eller patientens behov som ska stå i centrum. Inte den egna
verksamhetens behov, säger Lasse Fryk och fortsätter:
- Den offentliga sektorn har traditionellt varit organiserad utifrån
professionella kunskaper. Uppstår det problem, till exempel med ett
barn, vänder man sig till mer specialiserade yrkesmänniskor. Kanske
till BUP. Men vi vill att man i första hand ska titta på barnets
personliga sammanhang.
Det är här
stadsdelen kommer in. Som offentliganställd måste man känna
det område man verkar i. I föreningslivet och de sociala nätverken
kan man finna lösningar som är både enklare och bättre.
Ett centralt begreppspar i resonemanget är vardag
och specialisering. Vardag representeras av varje människa
i egenskap av boende i ett område. Yrkesrollerna finns utspridda längs
en axel som rör sig mot specialisering. En fritidspedagog är till
exempel närmare vardagen än en högstadielärare eller
en chef på ett behandlingshem.
- Vår strävan är att gå åt motsatt håll
jämfört med vad man normalt gör, säger Lasse Fryk.
Han berättar om ett fall där ett barn skulle placeras i familjehem.
Socialsekreteraren, som normalt hade skickat barnet till ett hem i en annan
stadsdel, upptäckte att det fanns en grannfamilj som hade god kontakt
med barnet och kunde ta hand om det under en period.
På så sätt behövde inte banden till kamrater, skola
och föreningsliv klippas av.
Lasse Fryk menar att det i hela samhället finns tendenser till en liknande
rörelse; från specialisering mot vardagen. Så var SDN-reformen
ett försök minska avståndet mellan politiker och väljare.
- Men sedan har det ju inte blivit så, eftersom SDN-politikerna är
centralt bundna av budget och partier.
Han och Bosse Forsén
har i omkring tio år arbetat med olika projekt i Angered. I dag har
institutionen för socialt arbete en filial i Hammarkullen.
- De här stadsdelarna har många negativa sidor. Men också
många stimulerande sidor. När kulturer möts vidgas normalitetsbegreppet,
toleransen och öppenheten blir större. Och man hör många
offentliganställda som säger att har man en gång börjat
jobba här ute, då blir man kvar här, säger Lasse Fryk.
Själv bor han i Majorna, en stadsdel som i motsats till miljonprogrammets
Hammarkullen har ett grundmurat gott rykte.
- Det märkliga är att utvecklingen i Majorna går åt
samma håll; fler socialbidragberoende, högre arbetslöshet
och så vidare. Skillnaden är att det sker mot färgglada
idylliska träkulisser. Majorna har egentligen ett oförtjänt
gott rykte, medan Hammarkullen har ett oförtjänt dåligt
rykte.
text: HELENA UTTER
bild: HENRIK LANGE
Artikel om miljonprogrammet
Synpunkter? Skriv till oss!
Tillbaka till innehållsförteckning
|