En mil nordost om Göteborg ligger Eriksbo,
som byggdes kring 1970 under miljonprogrammets dagar. Medan andra förorter
från den tiden blivit synonyma med problem, har Eriksbo pekats ut
som ett föredöme. Området omnämns till exempel i Storstadskommitténs
senaste delbetänkande (SOU 1996:177).
Birgit Modh, arkitekt och forskare, har studerat Eriksbo under en
följd av år.
- Boinflytande är viktigt i alla områden. Men kanske är
det speciellt viktigt i storskaliga områden. Behovet är i alla
fall tydligast där. Eriksbo är ett jättebra exempel. Jag
tycker de har lagt ned ett fantastiskt arbete på sin närmiljö,
säger hon.
Vad är då så speciellt med Eriksbo? Svaret ligger delvis i det självförvaltningsavtal som finns mellan hyresgästerna och bostadsföretaget. Det stadgar att hyresgästerna själva ska sköta vissa uppgifter, bland annat den inre skötseln.
Samma anda
som på 40-talet
Svaret ligger också i den starka kooperativa anda som finns i området.
I början av 80-talet hade stadsdelen tio år på nacken och
drogs med outhyrda lägenheter, sociala problem och byggnadstekniska
brister. De idéer om självförvaltning och inflytande som
då formulerades av några få, har nu vuxit till en hel
rörelse. Navet är Eriksbo Kooperativa Förening, EKF.
- Man har arbetat i samma anda som fanns i 40-talets idéer om grannskapsenheten;
tanken att bostadshus ska förses med komplement som samlingslokaler,
skola, barnomsorg, affärer med mera, säger Birgit Modh.
Det innebär att man intresserar sig för hela grannskapet. Idag
finns en fristående, kooperativ skola i Eriksbo, som verkar parallellt
med områdets kommunala skola. Och sedan några år driver
EKF fritidsparken.
Engagemanget bland de boende har dock inte alltid uppmuntrats av hyresvärden. Men när Familjebostäder på åttiotalet övertog området, ljusnade läget. Efter att hela Eriksbo genomgått en stor ombyggnad, fick engagemanget ytterligare ett uppsving.
"Man planerade
nästan livet åt folk"
Kring 1970, när området anlades,
var det bokstavligen så att de stora grävmaskinerna drog fram
genom landskapet. Raviner i det natursköna området kring Lärjeån
fylldes ut. En del gammal bebyggelse revs.
- Planerarna brukar prata om jungfrulig mark, de låtsas som om det
inte fanns något på marken innan. Men det finns alltid något
att knyta an till. I Eriksbo rev man till exempel lagårdar. När
man sedan skulle ha djurhus i fritidsparken fick man bygga nytt.
Ursprungligen var bostadshusen byggda på typiskt
miljonprogramsvis; likformiga hus, klädda med betongelement.
- Dessa områden är väldigt rationalistiskt byggda. Det fanns
inget utrymme för att i efterhand komplettera efter de boendes önskemål
och behov. Man planerade nästan livet åt människorna, säger
Birgit Modh.
Däri ligger ett av förorternas problem. Birgit
Modh beskriver det som att de boende blir som tillfälliga gäster
i vad som skulle vara deras hem.
Under den stora ombyggnaden skulle dock dessa brister åtgärdas.
Stora förbättringar gjordes också. Dels avhjälptes
vissa tekniska brister, dels förskönades det yttre. Bland annat
fick husen större balkonger och burspråk som lättade upp
det statiska uttrycket. Taken gjordes mer synliga genom utskjutande taksprång.
De boendes synpunkter
borde tagits till vara
Men på en viktig punkt fallerade processen.
- Bostadsföretaget borde ha tagit till vara de boendes synpunkter bättre.
Just gårdarna hade de boende jobbat så mycket med ända
sedan början av 80-talet, säger Birgit Modh.
I efterhand har dock gårdarna utformats mer enligt eriksbobornas egna
idéer.
På senare år har Familjebostäder tillsammans med EKF marknadsfört området hårt. I slutet av förra året meddelade man att alla lägenheter nu var uthyrda. Klart är i vilket fall att Eriksbo nu har färre tomma lägenheter än många andra förorter.
Är då boinflytande à la Eriksbo en modell
som kan tillämpas på andra miljonprogramsförorter?
- Det är en väg att gå, men det finns absolut flera. Och
det är viktigt att tänka på att förutsättningarna
är olika för olika områden. Ett grundkrav är nog att
området har så stora kvaliteter att folk vill bo kvar och jobba
för det, menar Birgit Modh.
Multikulturaliteten
- en allt viktigare faktor
En aspekt hon betonar är att många miljonprograms- områden
är mycket invandrartäta.
- Multikulturaliteten är något som jag tror kommer bli allt viktigare
att ta hänsyn till. I Eriksbo har man jobbat på ett ganska svenskt
sätt; det är ett traditionellt föreningsarbete och de aktiva
är framför allt svenskar. De få invandrare som är föreningsaktiva
är ofta sådana som bott i Sverige länge, till exempel finländare.
Det är dock inte ambitionerna som saknats. De aktiva
har medvetet försökt engagera invandrarna, men det har varit svårt.
- För invandrarna kanske det inte är så närliggande
att fokusera boendet. I Hammarkullen finns ett stort engagemang kring föreningslivet,
man har organiserat sig efter nationalitet eller etniska grupper istället.
De storskaliga förortsområdena behöver i framtiden vad man
skulle kunna kalla "både och". Både organisering
kring den gemensamma boendemiljön och kring andra viktiga
frågor som ungdomarnas situation, service och kulturella verksamheter,
säger Birgit Modh.
TEXT:HELENA UTTER
BILD:HANS RYDMAN
Synpunkter? Skriv till oss | Birgit Modhs publikationer om Eriksbo Artikel om miljonprogrammet | Tillbaka till innehållsförteckning