I slutet av november ser jag Thorsten Flinck tillsammans med Mats Björke på Musikens hus i Göteborg. Jag har sett, eller snarare upplevt, honom flera gånger tidigare, men då i lokaler som inbjudit till naturlig uppmärksamhet och tystnad. Inte nu. På Musikens hus är det bar, en del är fulla, en kvinna svimmar i värmen – men ingenting av detta berör Flinck. Han förtrollar publiken, parerar den med en snärtreplik, han bokstavligt talat trollbinder den. Han gör det genom att hämta upp en ton från jordens innandöme skulle man kunna säga, men han gör det inte minst genom sin förkrossande ärlighet. Läs mer