Vi spänner bågen lite till
Debatten om kulturtidskrifter på nätet och i pappersform har man kunnat ta del av på flera håll. Vi vill ge några exempel från Tidskrift.nu och Alba. Läs mer
Att göra känslan mätbar
Det är ruskväder och mörkt den här dagen då jag och Christer Wigerfelt beger oss upp på Medicinarberget för att besöka Gunnar Bjursell och prata om kopplingen mellan kultur och hälsa. Gunnar Bjursell är professor i molekylärbiologi vid Göteborgs universitet och på grund av sitt intresse för den sk tredje uppgiften initiativtagare till Vetenskapsfestivalen i Göteborg, ett evenemang där forskare möter allmänhet. I sin egen forskning har han framför allt sysslat med genteknik. Läs mer
Vi vill lyfta in kulturen i folkhälsoarbetet
Somliga menar att hälsa och kultur inte hör ihop – det anser däremot vi, skriver Maria Larsson och Lena Adelsohn Liljeroth. De välkomnar planerna på ett nytt centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet. Läs mer
Om konsten att förstå det främmande
Vad kan vi veta om andra kulturer än vår egen? Inom kunskapsantropologin studerar man de filter och tolkningsramar som påverkar förståelsen av det främmande. Med utgångspunkt från läkekonst i två kulturer för Maj-Lis Follér och Jan Bärmark ett samtal, som förutom att jämföra forskningsresultat också syftar till att ge en presentation av kunskapsantropologin. Samtalet handlar om läkekonst och sjukdomsuppfattning i kulturer där de bägge länge vistats, den tibetanskbuddistiska och den sydamerikanska Shipibo-Conibo. Läs mer
Mötet mellan olika kulturer är kärnan
Var sjukdom har sitt skri för sig – men hälsan tiger still. Säger ordspråket.
Tanken på en forskande praxis kring paret ”Kultur och hälsa” vänder upp och ned på denna sanning: hälsan ska tala, hälsan är en fråga om att kunna tala, obemärktheten ska göras bemärkt. Läs mer
Anomi – en diagnos på vår samtid?
Ett sätt att bli berömd på, har det sagts, är att skapa ett nytt begrepp. Freud gjorde det med libido, Max Weber med karisma och Marx med alienation (även om han lånade det från Hegel). Émile Durkheim skapade anomi. Det är både välkänt och märkligt okänt. Befriat från sin torra sociologiska dräkt vore det värt en renässans. Sammansatt av grekiskans a, icke och nomos, lag, och med en bestämd historia under senantiken, betyder det laglös, regellös. Mer precist står det för ett tillstånd av desorientering och förvirring utlöst av samhällets brist på sammanhållande normsystem. Läs mer
Är universitetet friskt nog för ny hälsosyn?
Tyvärr gick jag inte förbi universitetets centrala administrationsbyggnad i Göteborg den underbara dagen i april. Underbar åtminstone för det hundratal personer som samlats för att lyssna till ett seminarium om en ny forskningsinriktning mot Kultur och hälsa. Redan i anslaget angavs att det handlar om ett tvärvetenskapligt projekt och den tryckta rapporten från dagen vittnar om en hög stämning och optimistisk atmosfär. Läs mer
Idrottsrekordet kräver smärta?
Idrott är dramatisk, spektakulär – och smärtfylld. Åtminstone ibland. Vid snart sagt varje stor idrottsshow som OS kan vi ta del av bildsatta dramer ur det förgångna, speciellt om det som pågår inte tillräckligt väl uppfyller kraven på våra förväntningar på något liknande. Det kan vara smärtsamt att förlora, men det gör sig bra i TV och kanske rent av i ultrarapid. Det kan vara smärtsamt när prestationen brister. Men kanske är det förutsättningen för att slå det eftertraktade rekordet? Läs mer
När får män gråta?
Det går naturligtvis att hitta män som gråter, eller sägs göra det, också efter sekelskiftet 1800, lika väl som man långt tillbaka i historien kan stöta på män som behärskar detta känslouttryck. Den intressanta frågan är dock varför man finner så få män som gråter idag, när det är så gott om dem längre tillbaks i historien. Man får också lätt den bestämda känslan att gråtens intensitet med tiden har mattats, även om givetvis den individuella variationen är betydande. När män under antiken eller medeltiden gråter i djup sorg, tycks de göra detta utan skamkänslor eller förlägenhet. Tårarna rinner obehindrat, de snyftar högljutt och skriker ut sin smärta (eller påstås i alla fall göra det). I vår tid hittar man möjligtvis dylika känslouttryck någon gång gestaltade i romaner eller beskrivna i psykologisk litteratur. Läs mer
Smärtan i den kristna kroppen
Det råder inget tvivel om att det finns en lång och djupgående teologisk reflektion kring smärta och lidande. Evangeliernas passionsberättelser som kulminerar i korsfästelsen har inneburit att smärta och lidande från början varit ett inslag i den teologiska bearbetningen av relationen mellan Gud och människa. Smärtans och lidandets plats i försoningsskeendet, men också i själva gudsläran, har ständigt bearbetats genom seklerna. Inte bara teologin uppvisar i sina mest centrala delar en bearbetning av smärtans problematik. Det gäller också den kristna symboliken vars centrala symbol är korset. Läs mer