Djärva bearbetningar av nytt och gammalt

Konstkollektivet Snö – Själens telegraf
Själens Telegraf Konstkollektivet Snö

Det handlar om djärva bearbetningar och teater i det intima formatet. Två föreställningar att hinna fånga mot slutet av spelperioderna och samtidigt insupa känslan av ett teaterkollektiv som envist klamrar sig fast i en rivningshotad byggnad utmed ”Teaterstråket” mellan Järntorget och Masthuggstorget. Ungefär som hela det svenska kulturlivet nu kämpar för sin fortlevnad i gott sällskap med demokratin. Läs mer

De små, små detaljerna förstör det …

Waiting for Happy Days – Teater Cinnober, Orestien – Teater Trixter, Hammarskjöld – Per Fly

Ibland kan både bra och viktiga föreställningar/framträdanden störas av små skavanker, som sänker upplevelsen och betydelsen och det kan vara intressant att notera, både vad de består av och varför de uppkommer. Läs mer

Mitt i konflikternas mitt

Teater Trixters föreställning om Hannah Arendt
Hannah Arendt

Tidpunkten känns märkligt laddad när man slår sig ned vid ett av de kaffebord som omger scenen där Annika Nordin, i fysisk såväl som i filmad närbild, snart skall skapa ett porträtt av en filosofisk ikon: Hannah Arendt (1906–1975). Sprungen ur en sekulär judisk familj och med eller mot sin vilja en vital agent i alla de konflikter som styrde och ställde över såväl hennes samtid som hennes privatliv. Särskilt anmärkningsvärt är givetvis hennes kärleksrelation till Martin Heidegger 1889–1976), medlem av nazistpartiet och en av dess artikulerade ideologer. Läs mer

2.0 Jag är inte övergående

Föreställningen 2.0 Jag är inte övergående ingår i den lilla Pelikanteaterns projekt om tiden, rummet och den lilla människan. Det är ett fint och storslaget ämne, men jag upplever ändå såväl texten som själva uppsättningen som märkligt vag och otydlig. Läs mer