Festivalslut med vittring av teaterns ursprung

Göteborgs Dans- och teaterfestival  2024 – några intryck från festivalen
Flickan och vildpäronen

Att göra en ”Bucket List” kan betyda allt från en inköpslista till att lista måsten att hinna med före döden.  Med två i det avseendet väsensskilda produktioner satte Göteborgs Dans- och teaterfestival  2024 punkt.  Dels med dragplåstret från Berlin, Schaubühnes prisade, musikladdade drama Bucket list om en traumatisk uppgörelse med ett förflutet, dels med en dokumentär, Flickan och vildpäronen, om kärlek, skuld och skam, där berättarkonsten, likt antikens logografer, får nytt liv i en mor-dotter-relation, som bottnar i en storpolitisk mänsklig tragedi. Att denna 30-årsfirande festival erbjudit konstnärlig bredd, djup och återupplivade formspråk står klart. Utdelandet av årets Birgit Cullberg-stipendium kunde en överraskad publik få uppleva. Läs mer

Enastående drömspel

Folkteatern Göteborg – Ett drömspel
ur Ett drömspel

Enastående dansare får drömspelet att lätta och sorglustigt blottlägga sökandet efter svaret på livsgåtorna i all sin inkonsekvens. Örjan Anderssons och Magnus Lindmans version av Strindbergs älsklingsdrama blir till en inte endast vemodig och vacker utan också rolig blandform av dans och teater. Läs mer

Kvinnliga öden och utvägar

Om fyra olika skildringar av kvinnodilemman
ur Kärlekens Labyrinter

I Claire Denis’ senaste film Kärlekens labyrinter spelar Juliette Binoche en kvinna fångad mellan två män där historien, ovant Denis, aldrig på allvar försöker förklara karaktären av hennes dilemma, orsakerna till att hon slits mellan de två, vilket försvagar filmen och gör att den tappar en precision man annars vant sig vid vara Claire Denis’ adelsmärke (High life, White material). Läs mer

Nästan inte på riktigt – om Bowie, Oats, Yang, ett ljudkonstnärligt gästspel och älskade franska kärlekssånger!

Om två dokumentärer, en spelfilm, ett elektroakustiskt verk och en musikföreställning
Ur A body in the service of mind

Om man vill veta lite mer om vem Marilyn Monroe var, skall man läsa Joyce Carol Oats Blonde, som är en förtrollande skildring av en modern saga. Vill man veta en smula om JCO skall man se Stig Björkmans film och får porträttet av en människa av mycket enkel bakgrund som rört sig bort från alla sina realiteter för att leva i den litterära verkligheten, som inte heller duger utan där hon bollar med en rad ’alias’ hon kan leka med. Läs mer

Lyhört Noréndrama på Tofta

Teater Tofta – Nattvarden
Teater Tofta Nattvarden

Teater Tofta celebrerar det postpandemiska uppvaknandet med Lars Noréns relationsdrama Nattvarden från 1983. En väl vald kvartett skådespelare sätter sprätt på den rejält nedbantade könsordsmättade textmassan, dock tillräcklig för att syftet ska gå fram och få publiken att skratta snarare än förfasas. Läs mer

Teaterprojekt utan motstycke

ur föreställningen

Efter en första förvirrande introduktion, därpå en helt galen orgie i teaterblod,  sitter jag hemma och upplever en fyra dagars livestreamad maratonläsning av själva boken. Första delen bör vara avverkad onsdag-torsdag och jag undrar i mitt stilla sinne  om inte Folkteaterns och Erik Holmströms Don Quijote-projekt hör till de djärvaste och galnaste som uppstått inom svensk scenkonst i coronans spår. Läs mer

Fiktion och verklighet i salig blandning

Folkteatern – Don Quijote (följetong, del 1)
Vinjettbild

Tre dagars repetition och tre föreställningar fredag-lördag, åtta veckor sammanlagt. Första delen av Erik Holmströms Don Quijote-projekt är redan historia. Avsnitt två av åtta har rubriken ”Into the Violence”. Premiär 11 september.  Snarare än att beskrivas som en följetong anar jag en dissekering, där olika teman, som kan urskiljas likt inälvor i romanen, skapar underrubriker.  Ingen dock på tema kärlek. Märkligt. Läs mer

Lugn drog nya fåror i kulturmyllan

Vinjettbild: Kristina Lugn

De blir allt färre nu, de riktigt stora svenska författarna. Kanske det bara är en känsla, men även sådan behöver tas på allvar. P.O. Enqvist, Maj Sjöwall och nu senast Kristina Lugn. Läs mer

Stark och levande teater

Betlehem Isaak var nio år när jag  2003 såg henne ersätta sin pappa Dawit för att  i Stockholm ta emot ett pressfrihetspris från Reportrar Utan Gränser. Nu kan man följa hennes berättelse i en nyskriven, öppenhjärtig och drabbande föreställning på Angereds Teater. Något som glädjande nog befäster denna förortsteaters betydelse. Pjäsen är mästerligt komponerad. Läs mer

Sanningen tar inte slut

Göteborgs Dramatiska Teater – Sokrates död
bild ur föreställningen

Konsten, vetenskapen och politiken förutsätter det oavgjorda, skriver Horace Engdahl i en opublicerad text.
Det är något som i hög grad knyter an till Göteborgs Dramatiska Teaters senaste produktion, Sokrates död, som ställer de definitiva, utmanande frågorna till något så avgörande som hur man skall leva sitt liv utan att dö, även om man dör av det; vad säga, var tiga, hur komma fram till en smula större visdom, undvika de allra värsta fadäserna.

I en tid där man håller på att storkna av idioti och enfaldigt förnekande av de enklaste sanningar trillar den ned som en klenod av frigörelse från åtminstone några av alla dessa dumheter. Läs mer