Sorglustigt relationsspel

Göteborgs stadsteater – En kort evighet
En kort evighet Göteborgs stadsteater

Att vilja, välja, drömma, minnas och fatta avgörande beslut är frågor om våra livsvillkor som den här pjäsen väcker till liv. På scenen fem för Stadsteaterns trogna publik välkända och välspelande skådespelare, som möter igenkänningens roade reaktioner i Studions för kvällen fullsatta salong. Läs mer

Fängslande Vildanden
– från första sekund till den sista

Göteborgs stadsteater – Vildanden
Vildanden. Victoria Dyrstad Foto: Ines Sebalj

I den här iscensättningen utspelar sig Vildanden i husets badrum, ett kaklat rum ur någon gammal HSB-lägenhet från efterkrigstiden som får scenbilden att påminna om Peter Weiss’ Marat/Sade: ett sjukhus, lika med ett sjukt hus, slitet, blött och det man på danska kallar ’klamt’, vilket betyder äckligt obehagligt, fullt av obegripliga beteenden för att inte tala om ovälkomna gäster. Läs mer

Könskomik med många lager

Göteborgs stadsteater, Studion – Vem är Schmitz?
ur föreställningen

En absurditet kring kön och identitet har intagit Göteborgs Stadsteaters Studio. Det enda konkreta är själva spelplatsen, ett frukostrum på ett anonymt företag.  Därutöver en hysterisk anpassningskarusell som inte riktigt lyckas nå på djupet, trots gott skådespeleri och en hel del dramaturgisk upprepningskomik. Läs mer

Tonsäker Antigone
Gråtonad Boye

Göteborgs stadsteater – Antigone, Folkteatern – Nakna som foster och gudar
Bild ur Antigone

Mitt under årets bokmässa ägde två urpremiärer på Göteborgs största teatrar rum. Den ena visserligen närmare 2500 år gammal, men i ny svensk översättning, den andra helt nyskriven. Båda handlar om starka kvinnor. Sofokles Antigone på Stadsteatern för civilkuraget att trotsa lagen för familjens rätt. Karin Boye för sitt sexuella trots. Eller vad nu syftet var med Folkteaterns uppsättning av Isabel Cruz Liljegrens pjäs? Läs mer

Verk som kräver sina skådespelare

Göteborgs stadsteater – Ship of fools, Ensam galning
Ur Ensam galning, foto Ola Kjelbye

Nyskriven och genreupplösande scenkonst har intagit Göteborgs stadsteaters små scener denna vår. På Studion spinns i farsform på den urgamla myten om narrskeppet. På den tillfälliga scenen Slakthuset är den utlösande faktorn en dröm om en livsstil befriad från köttkonsumtion. Två disparata nyskrivna verk, som i båda fallen ställer stora krav på skådespelarna. De är den stora behållningen. Läs mer

Drabbande könskamp

ur föreställningen

Det är inte precis någon ny upptäckt att 1800-talets kvinnor blivit osynliggjorda i de få yrken som stått till buds. En av dem som sökte personlig frihet via litteraturen, absolut inte bortglömd dock, var författaren Victoria Benedictsson. Ur hennes dagboksanteckningar har skapats en monolog, som skådespelaren Mattias Nordkvist förmedlar med våldsam frenesi och ytterligare utmaning av sin sceniska begåvning. Läs mer

Intensivt om uppror och poesi

Göteborgs stadsteater, Studion – Upprorets poet
Bild ur föreställningen. Foto: Ola Kjelbye

Forough Farrokhzad har fått namn om sig som Irans kanske främsta 1900-talspoet. Hennes liv var intensivt i ständigt uppror, därtill kort. Intensiv är också den föreställning med fem kvinnor på scenen som vill hylla henne. Läs mer

Rut och Ragnar

Hegnell och WollterI fredags begick Stadsteatern premiär på Kristina Lugns pjäs Rut och Ragnar och därmed har fru teaterchefskan inga bekymmer för Studions ekonomi under kommande halva spelår (förmodligen hela om hon så skulle önska.) Fast det känns inte som någon sport, att förevisa två publikfavoriter som Gerd Hegnell och Sven Wollter i ett timslångt kärleksmöte. Läs mer

Vintertid

Vintertid är en ny samtidsrealistisk pjäs från Storbritannien. Det är Andrew Sheridans förstlingsverk, och handlar om pojken Oscar – son till två missbrukare, som tidigt dumpar honom hos morföräldrarna. Läs mer