I Clara Obligados essä Ett hem långt hemifrån, berättas om hur det kan vara att som latinamerikanska/argentinska bo i ”moderlandet” Spanien. Hur de ofta drabbas av en rasistisk ordning jag nog mest förknippat med när folk från helt olika kulturer blandas. Jag har inte varit fullt medveten om att det kan slå så illa när man, som jag inbillade mig, har sitt ursprung i en så närliggande språk- och kultursfär. Läs mer
Vi befinner oss i ett område Annie Ernaux eller Edouard Louis hade känt igen sig, i norra Frankrike men västerut i ett litet hamnsamhälle i Bretagne. Étienne upptäckte sitt livs kärlek redan i skolan och genom hela skoltiden sneglade och längtade han ständigt, men när hon väldigt ung gifte sig med en fiskare fick han stiga tillbaka. Hela sitt liv kunde han banna sig för att ha väntat för länge, så att hon hann gifta sig med en annan. Läs mer
Hur lång är sorgen? Kan man få sörja tills man är färdig? Finns det en bortre gräns, kan det bli något ”sjukt” eller osunt i att ”bara hålla på”? Hur väl känner vi egentligen våra barn, eller våra föräldrar? Och får man skriva en roman där ingen ”utveckling” sker? Det är frågor som dyker upp när jag läser Susanne Skogstads debutroman Svartstilla som utkommit på Wahlström & Widstrand, i Cilla Naumanns poesiskimrande översättning. Skogstad är född 1992 i Nordfjord, och studerar nu på en manusförfattarlinje i Oslo. Läs mer
