Otryggare kan ingen vara
Scott Beck, Bryan Woods – Heretic
”Sunset Cronenvard”
Coralie Fargeat – The Substance
När Nicolas Cage går med långa ben
Osgood Perkins – Longlegs
Sen kväll med mord
Colin Cairnes, Cameron Cairnes – Late night with the devil
Ond bråd död
Lee Cronin – Evil Dead Rise
I ett hus vid skogens slut
M. Night Shyamalan – Knock at the Cabin
En till hundra procent smaklös film
– om ett icke-existerande mänskligt särintresse
Luca Guadagnino – Bones and all
– Du är så söt att man skulle kunna äta upp dig, kunde det hända att man sade till barnen när de var små… men då hade man inte sett filmer som Raw (2017) och nu senast Bones and all, ett verk av regissören till den finkänsliga kärleksskildringen Call me by your name, också den från 2017, där den nu aktuella historien är ett allt annat än finkänsligt arbete om hejdlös lust att helt konkret inmundiga sina medmänniskor, leva upp till sin kapacitet som ’eaters’. Läs mer
Närkontakt av den ointressanta graden
Jordan Peele – Nope
Män som hatar kvinna
Alex Garland – Men
Till de oskyldigas förbannelse
Om barndom iakttagen utan filter
Eskil Vogt – De oskyldiga
Under den filmfestival som så strålande kunde genomföras pandemin till trots kunde bland annat ses några filmer om barndomens plåga och förbannelse, filmer om mobbing, om barnhemstillvaro. Belgiska Playground om skolgården som en kamparena, dansk/svensk/fiinska A Hourse Made of Splinters om den tröstlösa ensamheten utan familj, gänglivets oförsonliga grymhet på en liten ort i svensk/norska 12 bragder eller varför inte finsk/tyska The Mission om amerikanska ungdomars skyddslösa värvning som missionärer för Jesu Kristi Kyrka, Sista Dagars Heliga eller Sjundedagsadventisterna i främmande land. Läs mer