Personligt om Istanbul och det egna psyket
Tezer Özlü – Barndomens kalla nätter
Modern – bandet till det förflutna
Annie Ernaux –Kvinnan
”Nu när min mor är död, vill jag inte veta något mer om henne än vad jag visste medan hon ännu levde.
Bilden av henne börjar nu åter bli den som jag tror jag hade av henne när jag var mycket liten, en stor vit skugga ovanför mig.”
Kvinnan är Annie Ernaux bok om sin mor, den föreligger i en dubbelvolym med berättelsen om fadern, i Min far. Båda invändningsfritt översatta av Katja Waldén, och ingår i Norstedts utgivning av hennes böcker som påbörjades ett par år innan hon fick Nobelpriset. Läs mer
Om en far och en klassresa
Annie Ernaux – Min far
Det handlar om klass, om stad kontra landsbygd, om gamla könsroller och traditioner, och framförallt om alla de underlägsenhetskänslor dessa olika perspektiv kan ge upphov till. Underlägsenhetskänslorna tillhör de nya Nobelpristagarens far och finns beskrivna i hennes korta roman Min far (i original 1983), i översättning av Katja Waldén. Läs mer
Väl svepande över smärtpunkterna
Carina Rydberg – Vitt slödder
White trash, detta gravt nedlåtande epitet på vissa människogrupper blir till Vitt slödder i Carina Rydbergs nya roman, den första sedan 2006. Till synes tydligt självbiografiskt berättar Rydberg om den unga Carina som blir mobbad i skolan och ständigt längtar och drömmer om den stora kärleken, men som innerst inne inte tror hon är den värdig (hon sätter in en kontaktannons för att bli av med oskulden, träffar Graham och blir det också). Hon berättar om sin familj som bor i ett område med mestadels lågutbildade eller arbetslösa människor. Dem som hon senare kommer kalla vitt slödder. Gränserna mellan dessa lågklassade områden och de med högre status är tydlig om än inte utmärkta. Läs mer
Ångesten över en skilsmässa
Andreas Lundberg – Storm i den pelare som bär
Det pratas alltmer om ”psykisk ohälsa” i media, och även genom film och litteratur. På bio går just nu Ahang Bashis dokumentär Skörheten, som visar hennes egen vandring ner i depressionens mörker och hopplöshet. När en läkare vill skicka henne till en psykiatrisk avdelning säger hon något i stil med ”Men jag är inte sjuk, jag är bara väldigt ledsen/deprimerad.” Läs mer
I Enquists egna universum
”… allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existera icke. På en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster …” ”Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas …”
Med Strindbergs berömda ord skvalpande i bakvattnet läser jag P O Enquists nya roman, Liknelseboken, närmast som ett slags drömspel, och jag känner mig som lätt ”skakuhänt” inför uppgiften att skriva något vettigt om den. Läs mer