Sommaren, hösten, vintern -94 blev till en vändpunkt genom en rad katastrofer, som gav anledning att fråga, inte bara: vad är det som händer med naturen? utan också: vad är det som händer med människan?
Falun, Bjuv, sedan händelserna utanför Sturecompagniet – och mitt i allt detta en naturkatastrof med teknologiska förtecken: Estonias undergång i Österhavet, varpå våren -95 följde som ett knivhugg, sedan har det fortsatt så. Läs mer
I slutet av november ser jag Thorsten Flinck tillsammans med Mats Björke på Musikens hus i Göteborg. Jag har sett, eller snarare upplevt, honom flera gånger tidigare, men då i lokaler som inbjudit till naturlig uppmärksamhet och tystnad. Inte nu. På Musikens hus är det bar, en del är fulla, en kvinna svimmar i värmen – men ingenting av detta berör Flinck. Han förtrollar publiken, parerar den med en snärtreplik, han bokstavligt talat trollbinder den. Han gör det genom att hämta upp en ton från jordens innandöme skulle man kunna säga, men han gör det inte minst genom sin förkrossande ärlighet. Läs mer
Den föreställning som nu gått upp på Göteborgs Stadsteater, Jihadisten, kan få stor betydelse för unga människors ställningstaganden i framtiden, därför är den berömvärd. Den kan komma att bidra till fördjupad förståelse för alla de problematiker de senare årens invandring väcker på ett sätt så att vi kan gå en, inte fördomsfull, men vidsynt, atmosfär till mötes. Läs mer