Sedesskildring av makten

I den officiella retoriken finns fortfarande rättvisan och solidariteten. I den dagliga praktiken bara girigheten och egoismen.
Två meningar ur denna bok som på något sätt är premissen för frågeställningen. Författaren – som jobbat med det mesta inom journalistik i alla slags medier och dessutom skrivit pjäser och gjort satirprogram i TV och radio – vill med denna sin första roman, klä av makten och den offentliga lögnen. Läs mer

Trallvänligare än vanligt

Det finns vissa element som ständigt återkommer i Paul Austers författarskap. Som läsare känner man lätt igen sig i hans värld. Det brukar finnas en udda huvudperson som inte riktigt är huvudperson. Om jag inte minns helt fel är det alltid en man. Slumpen spelar alltid en stor roll och det finns alltid böcker med på ett hörn. Hans historier brukar också, som kinesiska askar alltid innehålla fler berättelser. Så även denna roman. Den är dock lättsammare än vanligt. Nästan trallvänlig i sin lättlästhet om metaforen tillåts. Läs mer

Enmansfakulteten Lindqvist på ny resa

En ny bok har givits ut av den humanistiska enmansfakulteten Sven Lindqvist. Den här gången är det fråga om essäer som mest uppstått kring huvudfårorna i större bokprojekt som Utrota varenda jävel!, Nu dog du och Terra Nullius. Ett centralt inslag i dessa verk är utforskandet av en europeisk idévärld, som genom sina värderingar och sin människosyn kunde legitimera kolonialismen och med den utplundringen av andra kontinenter och massmorden på befolkningarna där. Läs mer

Spirituellt dramatiskt i äldre Rom

Någonting som utmärker nyare skönlitteratur är att platsen, miljön där handlingen utspelas, inte ägnas särskilt ingående skildringar. I en tid där det mer och mer ingår i livsmönstret att resa runt en del i världen, och där massmedierna på en massa olika vis gör skådeplatser för alla möjliga skeenden synliga och identifierbara har den omsorgsfulla beskrivningen av t ex en stad förlorat i värde. Läs mer

Georg Kleins ofullbordade

Georg Klein bjuder åtminstone mig både motstånd och samtidigt viss fascination. Tonarten är högtravande, men motsatsen vore möjligen värre. Jag erinrar mig ett möte med Tore Scherstén, som tidigare har varit sekreterare i Medicinska forskningsrådet. Han beklagade sig över att medicinska forskare ägnade väldigt lite tid åt annat än den medicinska professionen. Forskningens villkor gör att detta engagemang stryper andra intressen. Läs mer

Surrealistisk text på burk

Vår mest extrema surrealist, poeten Stefan Hammarén slår åter till, nu slutförs hans romantrilogi med På burklös mark, efter Med en burk soppa och Konservöppnare bok. Det är fråga om romaner inte ämnade för någon vanlig läsning. Läs mer

Djuplodande om afrikanska kvinnor

Det känns litet snopet att Hanne Vibeke Holst censureras redan i bokens titel. På danska heter den Da jeg blev vred, och när jag läser vad hon skrivit känns den titeln mycket bättre. Boken handlar nämligen om vrede, om vredens energi, om viljan att kämpa mot förtryck, orättvisor och allt det kvinnor i världen dagligen blir utsatta för bara för att de råkar vara kvinnor. Läs mer

Myter på gränsen till New Age

”Myternas historia”, intressant tänkte jag. Eftersom jag inte är speciellt insatt i området så kunde det ju passa mig bra, alltid givande att lära sig något nytt. Läs mer

Ondskans retorik blir thriller

Ken Follett är en minst sagt driven skribent. Denna gång har han åstadkommit en thriller av klassisk typ där inga ingredienser saknas. Anslaget är häftigt; en man hittas halvrutten efter att ha blivit smittad av ett dödligt virus från Oxenford Medical vars laboratorium ligger i ett avsides beläget skotskt slott. Hur har viruset kommit ut genom det hermetiska säkerhetssystem där Antonia/Toni Gallo är säkerhetschef? Läs mer

Mycket väsen för lite

I början av Peter Englunds och Kristian Petris bok Jag skall dundra finns en förteckning över de personer som förekommer i handlingen. Denna förteckning kallas Dramatis Personæ. Jag antar att latinet ska ge någon slags tidsfärg, men det känns onödigt, lite larvigt pompöst, en påklistrad tidsetikett, som i mina ögon vittnar om bristande tilltro till den egna förmågan att skapa en litterär text som griper genom gestaltning och narrativ struktur. Läs mer