Smärtsam läsning
Blir det en napoletanare i år?
Som att recensera någons liv
Kan man recensera en människas liv? Frågan dyker upp när jag läst och nu skall skriva om Linda Boström Knausgårds nya bok Oktoberbarn. Jag skriver bok och inte roman, för av någon anledning känns det hela mer som besläktat med Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, än en roman. Åtminstone inte i jämförelse med den suveräna Välkommen till Amerika. Det känns mer som en självbiografi/memoar. Om det är meningen eller om det är något hos mig och min läsning vet jag alltså inte. Läs mer
För många trivialiteter
En kraft att ta på allvar
I polisbilar, i häkten och fängelseceller, bland plitar och medintagna. Man förhörs och döms och frias, flyttas runt och visiteras och väntar. Man sitter i sin cell, läser orden på väggarna tidigare interner klottrat dit. Plötsligt är man ute igen, ute i den farliga friheten, den man ständigt trängtar efter. Eller kanske inte alls. Läs mer
Fascinerande men svårgripbar trilogi
Man blir liksom lite vimmelkantig. Ibland är bröderna två och tvillingar, ibland är det bara en. Ena stunden heter Claus Lucas, i nästa Lucas Claus, senare heter Claus (eller om det är Lucas) Klaus med K. Berättelserna börjar ständigt om på nytt och man ”går på dem” lika naturligt varje gång. Vad är det här!? Läs mer
Ekonomi som teater med olika framgång
Det handlar om pengar, makt och skrupelfri kapitalism på två av Göteborgs stadsteaters scener nu. Medvetet eller inte så fungerar den ena föreställningen som en språngbräda till den andra som exempel på den kapitalistiska utvecklingen, vilken åskådliggörs i ett absurt skådespel på Backa teater. Läs mer
Konspirationsteorins varma snuttefilt
Det ligger något djupt frestande i att tro att det finns en hemlighetsfull sammansvärjning som på något sätt hotar mig och den tillvaro där jag har mitt fotfäste. Förmodligen är den här benägenheten att till varje pris önska en förklaring väldigt nära och besläktad med det religiösa medvetande som vi alla har inom oss: det måste gå att finna en mening i det som sker, kanske också en medveten avsikt. Läs mer
Munter familjekris på loftet
Tofta Herrgård är en ovanlig plats för scenkonst, omgiven som den är av häststall, grönskande kullar och glittrande havsvikar. Scenrummet är inhyst i ett gammalt magasin, en trappa upp med lågt i tak och bjälkar som delvis skymmer sikten. Alldeles lätt att ta sig hit är det inte heller, åtminstone inte utan bil. Läs mer