Denna dokumentärbok kan läsas som en äventyrlig beskrivning av en man som upplevde andra världskriget från en jagare i Stilla havet – och överlevde.
Men i sista kapitlet är det pojkboksspännande berättandet över och man förstår plötsligt vad kriget gjorde med honom.
Läs mer
Det finns alltid en mollton i Henning Mankells berättelser, och den uppstår ur den känsla för världens orättvisor som utgör en viktig drivkraft för hans författarskap, som på det sättet står i direkt förbindelse med den stora litteraturen sedan antiken. Läs mer
Det är nu mer än trettio år sedan Umberto Eco fick sitt dundergenombrott som författare med I rosens namn, som i filmatiserad version med Sean Connery som sanningssökande munk kom att sprida bilden av Eco som lärd underhållningsförfattare och dessutom öppnade dammluckorna för en flod av miserabel litterär mumbo-jumbo, som slog mynt av att röra i sig i mystika gränsländer mellan medeltidsmyt och kvasireligiöst infärgad kriminalgåta som Dan Browns Da Vinci-koden eller som det senaste exemplet på svenska, Jan Wallentins sanslösa hopkok Strindbergs stjärna. Läs mer
De flesta amerikanska historiker anser att Abraham Lincoln är den främste president USA har haft. ”Honest Abe” räddade landet från att delas och han avskaffade slaveriet. Staffan Ekendahl, känd radioröst och tidigare Sveriges Radios korrespondent i Washington, har skrivit denna första riktiga biografi på svenska, i modern tid, om presidenten som föddes i en fönsterlös hydda i skogen men trots det lyckades ta sig till Vita huset. Läs mer
Varför Bernt Hermele har skrivit den här boken vet jag inte men som läsare konstaterar jag att den kan läsas på många olika sätt, som en skvallerbok om en omtalad och skandaliserad person, som en bok om en speciell och välkänd organisation med problem, Röda Korset, som en bok om organisationer i allmänhet, möjliga felfunktioner i sådana, eller som en bok om en personlighetstyp som man bör se upp med. Läs mer
Gunnar Wall har kartlagt det mesta runt terrorattacken för tio år sedan. Han tar upp ett delvis okänt internationellt maktspel som förklarar vad som hände före, under och efter 11 september.
Mest remarkabelt är nog att det existerade mycket tydliga signaler om att flygkapningarna och attentaten skulle äga rum. Några försökte förhindra det, men andra hade, som det verkar, mer att vinna på att blunda för det.
Läs mer
Lennart Sjögrens Ur människovärlden 2008 var en av de svartaste böcker jag läst, med stor desperation över ondska och död. Nu i Den stora munnen (Bonniers) är tonen dämpad och språket renat till stark avklarning inför Döden, vårt viktigaste och svåraste litterära tema vid sidan av kärleken. Hur säga något väsentligt om döden som inte redan är sagt? Läs mer
Det närmar sig hundra år sedan Adolf Hitler gav ut sin mytomspunna kampskrift Mein Kampf. Alltsedan krigsslutet har den bayerska förbundsstaten hävdat rättigheterna till boken och att den inte ska få ges ut. Men är inte det ett förhållningssätt som har blivit utdaterat i dagens nätverkssamhälle? Läs mer
Carl Larssons bilder från Sundborn, dessa emblem för svensk bondeidyll, dessa nationalromantiska bekännelser. Inte konstigt om man idag som Larssons biograf söker något slags motbild: tiden i Sundborn innebar också problem, bilderna gjordes under inre motstånd, något sådant. Läs mer
Det finns ett slags tycka synd om-inställning när det gäller kungen och hans snedsteg i moraliska och politiska ärenden som jag tycker är väldigt omotiverad. Hans dokumenterade och allom bekanta enfald används som ursäkt och förklaring när han gör bort sig, man vill se det som att han inte har kapaciteten att rätt värdera sina egna åsikter eller inse konsekvenserna av sina handlingar. Att han heller inte ”kan hjälpa” att han föddes till sitt uppdrag och sin sociala ställning får också tjäna som argument för att han inte helt och hållet kan hållas ansvarig för vad han gör. Som om inte en vuxen människa själv skulle kunna ta initiativ till att förändra en situation som är besvärande både för honom själv och för landet. Läs mer