På hennes sextonårsdag dödade modern demonstrativt favoritkycklingen mitt framför ögonen på Paule, sedan dess har hon inte kunnat äta kött. När modern dör har hon bott i staden i tjugo år, men kommer tillbaka för att ordna med gården och kycklinguppfödningen. Läs mer
Det är stundvis någonting märkligt med den här berättelsen. Långa stunder undrar jag var de befinner sig, är det ett verkligt landskap, riktiga städer? Sällan eller aldrig några andra människor, knappt ens i periferin. Det är kallt och mycket snö och ett jagat uttryck över texten. Men så kommer jag till det sista kapitlet, och där sitter en av huvudpersonerna och spelar tv/dataspel. Ett sånt där man jagar och skjuter på varandra som verkar vara så vanligt i den kulturen, där man följer personen från en subjektiv kamera, ser de stiliserade och avskalade miljöerna med deras ögon. Läs mer
Den här romanen vilar på tre eller kanske fyra ben; en familjs resa mellan New York och Arizona; ett äktenskaps långsamma upplösning; de flyende, ”förlorade”, barnen vid mexikansk-amerikanska gränsen kopplas samman med ”utrotandet” av den sista spillran av ursprungsbefolkningen, med hövdingen Geronimo som den siste som ”gav upp”.
Kvinnan i familjen är fru och biologisk mor till en femårig dotter, mannen äkta make och far till en tioårig son. Ingen av dem nämns vid namn. Till en början är det kvinnan som berättar; hon är ”jag”, de andra är ”min man”, ”pojken” och ”flickan”. I andra halvan är det till stor del sonen som berättar. Läs mer
Tram 83 är huvudplats i såväl som titeln på den Kongo-födde Fiston Mwanza Mujilas romandebut. Han bor sedan länge i Graz, Österrike, och är etablerad poet och dramatiker. Det är hans romandebut, här i översättning av Elin Svahn på Rámus förlag. Någon gång emellanåt undrar jag över denna översättning. Dels för några lite märkliga ord, exempelvis ”gruvgrävare”, heter det verkligen så? Läs mer
Att vara inne i huvudet på ”Belgiens mest hatade kvinna” är en intensiv och ytterst obehaglig mara. Kvinnan heter i verkligheten Michelle Martin och var gift med ”Belgiens mest hatade man”, Marc Dutroux, som för cirka tjugo år sedan satte skräck i invånarna i industristaden Charleroi. Han var en kriminell storskojare, pedofil och mördare, hon hans hustru som fick trettio års fängelse för medhjälp och underlåtenhet vid makens vidriga brott. Läs mer