Peder och Johan satt vid köksfönstret och glodde ut. Det fanns inte mycket att titta på.
Peder hade gått på en liten dos subutex de senaste åren.
Johan tyckte han kunde se att det var till det bättre. Peder var lite lugnare, mer fokuserad. Ingen sprallhoppa direkt. Men heller inte självmordslåg. Läs mer
”Hey Mister, tell all the niggers my name is Johnny… Johnny Pissoff”.
– The Fugs
Stefan hade halkat in på Sejdeln efter en Tarkovskij på Draken. Det fanns en del att fundera på. Hunden, till exempel. Läs mer
Ibland när jag skriver blir det ingenting. Inget innehåll, ingen form, ingenting, språket blir tomt på innehåll. Jag vet inte vad det beror på. Det går inte att förklara. Mening efter mening stelt och upptravat utan substans. Läser igenom texten som hackar sig fram och förstår inte vad jag skrivit. Jag misströstar och stänger ned datorn. Läs mer
Att vara 80-talist
Min generation, 80-talisterna, har hittills inte utmärkt oss på något utomordentligt sätt. Ur samhällsnyttoaspekt är vi ingenting annat än en generation av bölder på den i övrigt mindre och mindre hälsosamma samhällskroppen. Vi vet om det, men vi bryr oss inte. Läs mer
Så jag dök ned i djupet. Blev deprimerad. Sen dess har jag kämpat för att komma upp till ytan. Läs mer
Här bjuder Alba på ännu en e-bok.
Åke S Pettersson är en av våra teaterrecensenter och hans glödande intresse för teatern lyser igenom i varje rad han skriver om de pjäser han sett. Nu har han också skrivit om sitt femtiotal. Det decennium som formade honom och gjorde honom vuxen. Det är ett inressant och ärligt självporträtt som inte bara förklarar varför Åke är så intresserad av scenkonst utan också ger en tidsbild av ett femtiotal som inte är så avlägset, trots allt. Läs mer
När jag började mitt senaste jobb som kultursekreterare, köpte jag mig en ny kaffekopp. Trodde jag. Den var ur Stefan Lindfors designade Ego-serie. Liten trekantig mugg med gröngrå lock med pip. Praktiskt med lock, håller varmt och kaffet spills inte ut över datorn när man jobbar. Läs mer
Lille Kalle hade i hela sitt unga liv velat bli något stort. Blev han inte lokförare eller generaldirektör så skulle han åtminstone bli forskare. Inom det gebitet fanns det ju så oändligt mycket att välja på. Något borde väl passa Kalles begränsade intellekt. Läs mer
Huset stod på andra sidan skogen, bortom vattenledningar och elnät. Norsken levde sitt liv ensam där. Han kallades Norsken för att han kom hit från Norge en gång. Läs mer