Framtiden från en privilegierad utsiktspunkt
Svenska romaner förhåller sig alltför lite till de snara framtidsutsikter samtidens politiska utveckling varslar om. Visst finns undantag. Lotta Lundbergs Den första kvinnan, utmålade 2019 en framtid som redan är här. Jerker Virdborgs Svart krabba från 2002, och förra årets Rubikon av min filosofkollega Jesper Ahlin Marceta är två andra exempel. Dessa tar sikte på kriget som en alltmer reell möjlighet, en av vår samtids mer skrämmande sidor som vi verkligen behöver litteraturen för att handskas med. Men bakom kriget finns den inrikespolitik som här och nu skapar krigshotet: en autokratisk nationalistisk politik som aggressivt driver en kolonial expansionsiver som sedan 2014 gått från ord till handling i Ukraina. En inrikespolitisk kraft vi på hemmaplan har mitt i Regeringskansliet. Det är denna samtids framtidsutsikter på svensk mark som Agnes Lidbeck tar sig an i romanen All min kärlek, som kom ut förra året. Läs mer
Viktig men deprimerande läsning
Vill man bli riktigt nedslagen och genompessimistisk av och över vår värld och dess ruttenhet, ja, då kan man läsa Anne Applebaums nya bok Autokrati AB, i Margareta Eklöfs snygga översättning. För den är rent vidrig. Det ska sägas med en gång; jag är redan tillräckligt negativ och pessimistisk, så jag borde förmodligen inte läsa den här typen av texter som bara spär på de tankar och känslor som skapar en hopplöshet inom mig. Så varför läser jag då trots allt? Det är en bra fråga som jag inga bra svar har på. Men läst har jag alltså gjort, läst och våndats. Läs mer
Håller sig fint med härligt skådespeleri
Jodå, den håller fortfarande eller ska man säga: Igen!, nobelpristagaren Dario Fos politiska fars från 1970-talets mitt om hur tidens ekonomiska kris i hans hemland Italien drabbade breda folklager med rejält höjda boende- och livsmedelspriser. Nu slår Göteborgs Stadsteater ett slag för en avgiftsfri kultur genom att sätta upp pjäsen på nytt mot valfri avgift från 0 till 500. Biljetterna tog snart slut och fredagens premiär bjöd på skrattfest av en drömbesättning. Och tajmingen av pjäsvalet är inte fel. Läs mer
Humoristiskt och djupt allvarligt
om glömska och minne
Vem har inte någon gång önskat att det gick att återvända till en tid som var (eller vi i alla fall inbillar oss var) lyckligare än den vi lever i nu? Minnen som tröst eller verklighetsflykt står i fokus i den här romanen om ett hem för dementa som återskapar det decennium då patienterna var som lyckligast och där de känner sig som mest hemma. Idén visar sig vara lockande även för icke dementa. Georgi Gospodinov har byggt en bitvis lysande berättelse kring den. Läs mer
Minnen av historiska händelser
För att inte glömma
Högt och lågt när Engdahl åker spårvagn
Förväntningar på böcker är särskilt farliga när de påhejas av omslaget. Här utlovas en spårvagnsåkande Horace Engdahl som för samtal med David Hume’s tidigmoderna filosofiklassiker En avhandling om den mänskliga naturen, avbruten av några essäer inom andra områden. Det läsaren bjuds är dock längre essäer om det bildade och aristokratiska förrevolutionära Frankrike under 1700-talet och dess relation till Sverige, Jean-Jacques Rousseaus paranoida personlighet och synen på lyx genom västerlandets historia, hjälpligt inramade och interfolierade av några funderingar kring lösryckta citat ur Avhandling och andra skrifter av Hume. Läs mer
Sinnrik summering av ett våldsamt sekel
Det är som ett modernistiskt konstverk. Utan hänsyn till kronologi eller tydlig berättarstruktur duttas iscensatta texter om ett århundrade upp på scenen där färgerna utgörs av ett dussin skådespelare, musik och rekvisita. Vad som numera får mig till teater i Stockholm är ett nytt oförutsägbart verk av teaterchefen själv, göteborgaren Mattias Andersson. Läs mer