Vi har levt under en pandemi i ungefär ett år nu, och allt fler börjar erkänna att de blivit påverkade i grunden. Människor kan eller får eller bör inte leva sina vanliga liv; inte gå på bio eller teatern, inga konserter och inte träffa sina vänner eller vara på sina arbetsplatser. Vi vågar inte längre krama om de närstående som vi brukar. Vi är inlåsta i våra ensamheter. Läs mer
Var får de allt ifrån författarna som skriver kriminalromaner? Alla, ibland märkliga, metoder som de låter sina fiktiva mördare ta död på sina offer med? Elly Griffiths, som själv i litterär form hunnit ta död på en hel hög personer kommer med ett intressant svar på frågan i sin senaste roman Mordkonsulten. Läs mer
Det är så gruvligt mörkt och kallt. Men det är också kryddat med svart humor och mjuka detaljer i denna rasande begåvade romandebut.
Marieke Lucas Rijneveld föddes i Nederländerna 1991, hen debuterade med en diktsamling 2015. Tre år senare publicerades Obehaget om kvällarna, som nu föreligger i fint fångad översättning av Olov Hyllienmark för Tranan. Romanen fick 2020 det prestigfyllda Booker International Prize. Läs mer
Råttlinjen, som till väldigt liten del handlar om just Råttlinjen, eller The Ratline, den nazistiska flyktvägen bort från slagfälten i Europa efter andra världskrigets slut, är framför allt en berättelse som, med hjälp av nazisten Otto Wächters öde, försöker blottlägga hur nazister fungerade, hur de tänkte: i krig, i förintelseverksamhet, familjeliv och kärlek. Läs mer
I dessa tider, när det mesta som säljs eller ges ut är genrelitteratur, är det en smal lycka att det lilla göteborgsförlaget Lindelöws beslutat sig för att ge ut, återintroducera, den tyske författaren och brottmålsadvokaten, Ferdinand von Schirach på svenska med novellsamlingen Straff och den självbiografiska Kaffe och Cigaretter, en liten pärla i 48 kapitel. Läs mer
Tobias nästan dödar skolläraren, tillika fadern och sin mor, flyr till ett nytt land och blir Sandor. Han sitter dagarna i ända och borrar små små hål i metallplattor, hundratals kanske tusentals om dan, på kvällarna skriver han. Tobias väntar på Line, kvinnan han skall leva sitt liv tillsammans med enligt den fantasi som bemäktigat sig honom. Läs mer
”Året då tusenårstorkan slog till bakades tiden till aska och försökte man gripa efter solen fastnade den i handflatan som brinnande kol och fick hjärtat att svida. Ett pärlband av solskivor hängde ständigt på himlen. Från morgon till kväll kunde den gamle känna lukten av sitt eget brända hår. Ibland sträckte han upp händer mot skyn och kände då omedelbart den svarta stanken från de svedda naglarna.”
Det är som en dikt, det är som en lång arkaisk dikt långsamt glidande över sidorna. Läs mer
”Vad vore livet utan drömmar, Anna?” frågade ingenjör Andrée sin flickvän inför resan mot Nordpolen, gav sig av och dog där borta på isen. Jag kommer att tänka på den scenen i Jan Troells film när jag läser José Eduardo Agualusas nya roman, Sällskapet för ofrivilliga drömmare; om vikten av att drömma. Läs mer
Jag läser det hela som en samling noveller även om det tydligen är en roman. Det handlar om ett gäng människor som på diverse sätt är förbundna med varandra. En del av dem får prata ut i ett eget kapitel med deras namn som titel, några återkommer vid ett eller flera tillfällen. Jag läser som noveller för det är så texterna känns och ser ut, det romanlika finns enbart i att de kopplas samman. De är makar och barn, älskare/älskarinnor, läkare, syskon, svägerskor/svågrar, arbetskamrater och klienter, eller yrkesfolk de råkar på. Läs mer
Det är stundvis någonting märkligt med den här berättelsen. Långa stunder undrar jag var de befinner sig, är det ett verkligt landskap, riktiga städer? Sällan eller aldrig några andra människor, knappt ens i periferin. Det är kallt och mycket snö och ett jagat uttryck över texten. Men så kommer jag till det sista kapitlet, och där sitter en av huvudpersonerna och spelar tv/dataspel. Ett sånt där man jagar och skjuter på varandra som verkar vara så vanligt i den kulturen, där man följer personen från en subjektiv kamera, ser de stiliserade och avskalade miljöerna med deras ögon. Läs mer