”Förr var det ljust omkring oss. Nu är det mörkt. Vart tar ljuset vägen när man inte längre ser det? Kan det vara så att det finns dolt någonstans, tillfälligt har upphört och inte går att närma sig? Som den sista tonen i en sång som fortsätter att vibrera när allting tystnat?”
En person frågar de styrande om hur man ska kunna säga ordet framtid, utan att skratta. Läs mer
Klassamhällets obönhörliga konsekvenser. Att exempelvis på morgonen tvingas lämna sina egna barn till barnomsorgen för att åka till en familj på andra sidan staden för att ta hand om andras. Eller som i romanen Rent hus, där Estela lämnar ön i den chilenska södern och åker till Santiago för att arbeta som hembiträde. Hon bor helt isolerad i ”det bakre rummet” i familjens hus och är närmast totalt fastlåst där. Vad orkar man göra efter sex arbetsdagar, utan vänner och bekanta i närheten? Läs mer
Av någon anledning får jag känslan av att vi befinner oss i ett latinamerikanskt land, men utan att det egentligen finns minsta tecken på det i texten. Tvärtom anstränger sig författaren för att anonymisera platsen, genom att prata om Staden, Floden, Palatset. Men kanske handlar det om tonen och stämningen, kanske om min egen högst personliga känsla, påverkat av mina läsningar av diverse ”diktatorsromaner” från den kontinenten? Eller för den delen berättelser om att försöka leva i en diktatur, och då i första hand från Chile och Argentina. Läs mer
John von Neumann var ett för de allra flesta okänt ungerskt underbarn av judisk härkomst som sedermera flydde undan nazisterna till USA, där han dog 1957. Han var ett matematiskt universalgeni som gav viktiga, för att inte säga avgörande, bidrag till fysikens, biologins, data- och samhällsvetenskapens och meteorologins (och därmed klimatvetenskapens) utveckling under 1900-talet. Vid sidan av den mer allmänt kände Alan Turing föranstaltade han det som vi idag lär känna som A.I. och teoretiserade tidigt om hur man kunde tänka på maskiner som livsformer analogt med biologiska – en idé som idag ingår både i evolutionsbiologiska verktygslådor liksom i visioner och mardrömsscenarier om en teknologisk singularitet bortom vilken generella A.I. dominerar och, i värsta fall, tränger ut människoarten. Läs mer
Denna stridsskrift av August Strindberg, som kom till under slutfasen av hans stormiga äktenskap med Siri von Essen, har nu givits ut av ett svenskt förlag i översättning från den ursprungliga versionen, skriven på franska och utgiven på tyska 1893. Efter Strindbergs död översattes boken till svenska, då i en förmildrad version. Läs mer
Har ofta tyckt att det kan vara lite knepigt att recensera novellsamlingar, men det ska jag trots allt göra här och nu. Vad fokuserar man, detaljerna eller det övergripande? Letar efter en röd tråd, genomgående teman, texternas längd, språk, stil och ton. Läs mer
Tjugotvåårige Pedro försöker förstå och ta in sin pappas död, nedskjuten av ett gäng poliser. Fadern var svart. När poliser stannar en bil med fyra personer, tre svarta och en vit, kollar de endast de svarta männens id-handlingar, och önskar den vite en bra dag. Det är tydligen så det ser ut, och det är ju även så det verkar vara även i bland annat USA man alltför ofta läser om; det är svarta/ickevita som drabbas av diskriminering och våld. Minns också Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask, om hårfärgens betydelse. Läs mer
De obönhörliga tankarna, känslorna och behoven. De som lätt stökar till det för en person och hens handlingar, men som kan vara så härligt ”upplyftande” att skönlitterärt få ta del av. Det är Ingvild H. Rishøj en mästare på att gestalta. I sitt personliga temperament; intensivt och naivt öppet språk, poetiskt och realistiskt på en gång berättar hon om små och stora människor, om vådan av denna obönhörlighet. Hon gör det vanligen i noveller, men har även skrivit en roman (Stargate, En julberättelse). Läs mer
Jo Nesbö är Norges svar på Sveriges Henning Mankell och Danmarks Jesper Stein eller Jens Henrik Jensen. En gigant i thrillersammanhang. Med sin senaste, trettonde men inte sista, bok om den försupne men – likt grisen Särimner – ständigt återkommande fd polisen Harry Hole, lyckas Nesbö skildra nutida korruption, ojämlikhet, skumraskaffärer och samhällsutvecklingen i Norge och världen. Han skildrar sitt Oslo närgånget tydligt och färgstarkt. Med djupt psykologisk insikt målar han bilden av människors drivkrafter och motiv till de mest obegripliga handlingar i ord. Läs mer