Den fotograferade historien
Juliet Hacking – Det här är fotografi
En queer mordutredare
Arnaldur Indri∂ason – Den stora matchen
Arnaldur Indri∂ason är en av de främsta inom ”det nordiska deckarundret.” Ofta nämnd i samma andetag som Stieg Larsson och Jo Nesbö.
Indri∂asson har ett eget, lite kärvt och tillbakahållet sätt att skriva historier. Hans berättelser är alltid förankrade i någon slags förflutet och den som letar hittar en och annan replik som lånar stil av den isländska sagans hårdkokta ”underdrifter”. Han har vunnit flera internationella och nationella priser för böckerna om Erlendur Sveinsson, Läs mer
I minsta laget om ett intressant musikerliv
Pugh Rogefeldt – 73 Från Stora Gatan till Hog Farm
Storartat om frihet och skörhet
Att skapa ett rum för en roman där ytterpolerna är det rasistiska reflexvåldet och det ultrareligiösa föräldratvånget till lönande äktenskap. Att där inom låta de två utsatta nyvuxna kvinnorna blixtra och glittra fram sin kamp för oberoende, sin tonårssarkasm, sina bestämda steg också mot undergången. Läs mer
Tät och svårförstådd romandebut
Det är nog många av oss som drömt eller fantiserat om att ”bara dra” när verkligheten börjar skeva iväg, när allting hopar sig och hotar att kväva oss. Få spränga bojorna, bryta alla krav och måsten och rutiner vi byggt upp genom åren.
I bilderboksförfattaren Pija Lindenbaums första vuxenbok, Plats, gör den namnlösa kvinnan i huvudrollen just det. Läs mer
I Enquists egna universum
”… allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existera icke. På en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster …” ”Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas …”
Med Strindbergs berömda ord skvalpande i bakvattnet läser jag P O Enquists nya roman, Liknelseboken, närmast som ett slags drömspel, och jag känner mig som lätt ”skakuhänt” inför uppgiften att skriva något vettigt om den. Läs mer
Besatt av Dylan
Det sista kapitlet är bara drygt fyra sidor långt. Det börjar med en beskrivning av hur författaren Håkan Lahger själv och en kvinna tillsammans med några andra personer färdas i en bil till tonerna av Bob Dylan. Tidpunkten är inte angiven, men det är sannolikt några decennier sedan. Författaren är förälskad i kvinnan. Läs mer