För att inte glömma
José Henrique Bortoluci – Det som är mitt
Kjell Espmark – Hemfärd till glömskan
Det finns inga luftpastejer i Kjell Espmarks poesi. Den är rak, tydlig, saklig och konkret. Ibland med ett stänk av jämtländsk kärvhet, stundom mycket vacker. I ”Hemfärd till glömskan” tar han upp ett av litteraturens och konstens mest klassiska ämnen, lite högtidligt benämnt förgängelsemotivet. Det handlar om hur vi hanterar det ingalunda enkelt bemästrade faktum att vi en gång Läs mer
Modern – bandet till det förflutna
Annie Ernaux –Kvinnan
”Nu när min mor är död, vill jag inte veta något mer om henne än vad jag visste medan hon ännu levde.
Bilden av henne börjar nu åter bli den som jag tror jag hade av henne när jag var mycket liten, en stor vit skugga ovanför mig.”
Kvinnan är Annie Ernaux bok om sin mor, den föreligger i en dubbelvolym med berättelsen om fadern, i Min far. Båda invändningsfritt översatta av Katja Waldén, och ingår i Norstedts utgivning av hennes böcker som påbörjades ett par år innan hon fick Nobelpriset. Läs mer
Om en far och en klassresa
Annie Ernaux – Min far
Det handlar om klass, om stad kontra landsbygd, om gamla könsroller och traditioner, och framförallt om alla de underlägsenhetskänslor dessa olika perspektiv kan ge upphov till. Underlägsenhetskänslorna tillhör de nya Nobelpristagarens far och finns beskrivna i hennes korta roman Min far (i original 1983), i översättning av Katja Waldén. Läs mer
Ingela stannade i Grimeton
Ingela Strandberg – ingenstans mitt segel
Jag ser en lätt humoristisk parafras på Carlo Levis romantitel Kristus stannade i Eboli framför mig; Ingela stannade i Grimeton. För det är ju i den lilla halländska byn med sin berömda radiostation som Ingela Strandberg är född (1944) och uppväxt, och det är där hon byggt sitt litterära universum. Läs mer
Lyhört i humor och sorg
Quynh Tran – Skugga och svalka
Balsam Karam – Singulariteten
Det känns stundvis något problematiskt att hänga med om vem det handlar, de olika perspektiven och ett inte alltid helt tydligt tilltal snurrar till det för mig ibland. Men samtidigt känner jag att det inte har någon större eller avgörande betydelse, eller kanske inte någon betydelse alls. För det här är starka saker berättat på ett spänstigt språk och i en intensivt stil och ton. Läs mer
Intima samtal från antiken
Stewe Claeson – Antydningarnas tid
Det är år 64, och en gravt orolig tid. Det tisslas och tasslas, skvallras och antyds om både det ena och det andra. Det är en förskräcklig tid på många vis, och snart brinner Rom. Bokens undertitel är inte för inte ”Samtal under en förintelse”.
Seneca, eller Lucius Annaeus som han oftast kallas här, är nu en gammal och alltmer överviktig man. Han rör sig ofantligt långsamt. Men i hans ställning behöver han inte gå själv om han inte vill, slavarna för honom i bärstol eller droska dit han önskar. Läs mer
Per Odensten – Glossarium
1981 läste jag Per Odenstens hyllade debutroman Gheel, sedan har jag av någon anledning inte läst något mer av honom förrän häromåret när jag fick tag i Människoätarens skugga (2015), även den mycket bra. Och nu har jag precis läst hans senaste, Glossarium, som kom förra året.
Efter ”Katastrofen” är ingenting sig likt för den trettiosexåriga mamman och läraren Ina, skild sed Läs mer
På gränsen till för nära
Johanna Holmström – Borde hålla käft. En bok om Märta Tikkanen
Johanna Holmström har skrivit en biografi om Märta Tikkanen, Borde hålla käft – en bok om Märta Tikkanen. Den här gången var uppdraget att skriva mer om Märta Tikkanens liv än om hennes verk. I inledande kapitlet berättar författaren Johanna Holmström om sig själv och hur hon berörts av Märtas texter, att även hon har levt med en våldsam man. Först tvekar jag; ska det handla om Johanna nu? Sedan förstår jag att även hon drabbats av det man lätt drabbas av när man läser Märta Tikkanens böcker, nämligen identifikation med kvinnan i boken. Det är näst intill oundvikligt. Läs mer