Norska Vigdis Hjorth har med sina senare romaner ”Lärarinnans sång” och ”Är mor död” vunnit en stor läsarskara i Sverige, det känns därför logiskt att nu följa upp de framgångarna med utgivningen av en av hennes tidiga romaner, ”Om bara.” Den beskrivs på omslaget som en stor tragisk kärleksroman, och nog handlar det om kärlek, men då i formen av en intill sjuklighet sjudande passion, vulkaniskt bornerande och förtärande som en skogsbrand i storm. Läs mer
När Natur & Kultur nu ger ut en kinesisk kokbok, egentligen två men mer om det senare, så slår det mig att det finns ett hål på den svenska marknaden, ett utrymme för en modern kinesisk kokbok med ett modernt tilltal bortom de rena receptsamlingarna.
Jonas Crambys Kinamat varje dag är en sådan bok. I min värld handlar en modern kokbok alltid om tilltalet och vilken berättelse som är knutna till recepten. Läs mer
”När upphör ett krig? När kan jag säga ditt namn och låta det betyda bara ditt namn och inte vad du lämnar efter dig?”
Eller som det står på baksidan av Anna Takanens litterära debut, Sörjen som blev, ”Det tar fyra generationer innan ett krig går ur en familj.”
Vietnamkriget fick mer konsekvenser än en fruktansvärd mängd döda och skadade soldater och civila, sönderbom Läs mer 
Personliga texter och konkreta skrivtips innehåller denna essäsamling, som den nog bäst genrebestäms som.
Men det är underhållande och spirituellt skrivet med egensinniga vinklar av skribenterna.
Samtliga fjorton är utgivna författare, några etablerade och prisbelönta sedan länge, några mindre renommerade men de flesta har värdefulla anvisningar om skrivandets villkor och mödor. Läs mer
”I det vita, bland alla de vita tingen, kommer jag att andas in det sista andetag du gav ifrån dig.”
Det är smärtsamt vackert och poetiskt och vitt nästan rakt igenom. Men det vita kontrasteras effektfullt mot det mörka; de mörka ögonen, den svarta jorden, sorgens tunga slöjor. Den gasvävsomslutna tunna romanen, Den vita boken, utgår från färgen vit och är en sorgesång över en död syster. Tre år innan berättarjaget föds hade modern fått ett annat barn, en flicka som dog efter två timmar i livet. Den första timmen med ögonen slutna, den andra med dem spöklikt öppna. Sedan sveps den lilla kroppen i vita lindor och ett vitt skjorttyg, innan den grävs ner i jorden. Läs mer
Länge och mycket har det talats om digitaliseringen, den genomgripande förändringen av våra liv som skenar på och som ingen kommer undan. Mobilen som många av oss kollar hundratals gånger om dagen, inte minst dagens unga som brukar benämnas digitala infödingar. Vid sidan om detta har vi skärmtiden som det bråkas om i många familjer och alla dessa digitala flöden som oavlåtligen sköljer över oss och pockar på vår uppmärksamhet. Läs mer
Åsa Mobergs roman Snart är det 1968 gavs ut första gången år 1984 som sista delen i en trilogi med den unga Nina Broman som huvudperson. De båda föregående böckerna har också återutgivits, 2016 och 2017. Nu är det dags för Nina Broman att på allvar som 17-åring inträda i vuxenlivet, med allt vad det innebär av arbete, kärlekshistorier och, inte minst framträdande i samklang med titelns skickelsedigra årtal, politiskt engagemang. Läs mer
Att leva isolerad från det ”vanliga” samhället, instängd, inlåst i ett fängelse är något de flesta av oss inte har någon egen erfarenhet av. Däremot har många säkert sett skildringar, både fiktiva och dokumentära, inifrån ett sådant. Sett eller läst. Så vad kan vara nytt och fräscht att läsa om i ett knippe noveller? Noveller författade av en som själv sitter inlåst på livstid, för mord. Läs mer
