Nej, han dödade inte min syster. Nej, hon var inte Guds bästa barn alla gånger. Men hon förtjänar fortfarande respekt som den människa hon var och hon förtjänade att bli behandlad som en människa. Så skriver Marie Nilsson Lind i första kapitlet i denna bok om sin syster Josefin Nilsson som gick bort i februari 2016 endast 46 år gammal. Läs mer
I slutet av november ser jag Thorsten Flinck tillsammans med Mats Björke på Musikens hus i Göteborg. Jag har sett, eller snarare upplevt, honom flera gånger tidigare, men då i lokaler som inbjudit till naturlig uppmärksamhet och tystnad. Inte nu. På Musikens hus är det bar, en del är fulla, en kvinna svimmar i värmen – men ingenting av detta berör Flinck. Han förtrollar publiken, parerar den med en snärtreplik, han bokstavligt talat trollbinder den. Han gör det genom att hämta upp en ton från jordens innandöme skulle man kunna säga, men han gör det inte minst genom sin förkrossande ärlighet. Läs mer
Läser man någonsin samma bok två gånger? Frågan kryper på mig en dag då jag sitter Kungliga bibliotekets läsesal och en blygrå skymning sänker sig över Humlegården utanför. Det är Augustprisutdelning senare på kvällen och jag har bestämt mig för att läsa några av de nominerade böckerna i vuxenkategorin. Av alla de nominerade böckerna får jag endast fram Isabelles Ståhls Just nu är är jag här, en roman som jag läste under någon av vårens bråda pollenstinna dagar. Läs mer
Det har snöat och töat i huvudstaden, och på mitt bord ligger boken ”Skitliv – ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad” (2012). Centralt i boken är begreppen makt och vanmakt, däremellan begreppet ”empowerment”, som ännu inte riktigt fått en bärande svensk översättning. Egenmakt, kanske. Men har vi inte alla en egen makt? Och hur stor är den i så fall? Läs mer
