Det man slås av i en film som Krigets barn är den nyttiga avsaknaden av missriktad sentimentalitet.
Ingenting kunde väl annars gripa djupare, än att mindreåriga tvångsinkallas som soldater och kommenderas betrakta den Kalasjnikov med vilken han eller hon just tvingats avrätta mor och far som enda sanna föräldern hädanefter. Läs mer