Romaner som handlar om författaren själv, dennes livs- och skaparkriser är nästan alltid självupptaget distanslösa sömnpiller till terapitexter som aldrig borde givits ut. Katja Oskamps lågmälda berättelse om den etablerade Berlinförfattaren som blir refuserad och skolar om sig till fotvårdsterapeut står ut som ett stjärnklart lysande undantag från den regeln. Boken är en briljant studie i den storhet som gömmer sig i människors minsta världar. Liksom av kroppens betydelse för det sociala livet och själens tillstånd. Dessutom är texten indirekt en skarpögd granskning av Tysklands moderna historia och spåren från såväl nazi- som DDR-diktaturen i nutidens tyska folk. Läs mer