Associerandet banar sig väg via naturvetenskap, historia och myter med Göteborgsoperans danskompanis senaste, två dystopiskt präglade verk på en och samma kväll. Fortsättningen efter premiären ser också dyster ut för dansduon Beyond. Att Operan La Ville Morte kvällen efter bara gjorts för ett framförande var ju en tanke värdig sierska. Läs mer
Den nyzeeländske tenoren Thomas Atkins är ett fynd till rollen som Rodolfo att matcha Kerstin Avemos Mimí i Göteborgsoperans nya uppsättning av Puccinis La bohème. Innan döden avslutar deras korta och tragiska kärlekssaga har de fascinerat både för sin charm och för sin sång ihop med en varsamt lyhörd orkester. Läs mer
Ännu en möjlighet återstår att uppleva två av Göteborgsoperans mest storslagna satsningar denna spelsäsong. Det gäller Valkyrian, som slutligen fått mig på knä inför Wagners operatetralogi Nibelungens ring, samt det hisnande dansverket Stoic av den mångbesjungne belgiske koreografen Sidi Larbi Cherkaoui. Läs mer
Jag sitter med diskret men allt mer nyfiken blick i Göteborgsoperans foajé och ser publiken strömma in, decenniets första trettondagsafton. Nedanför fållen på kvinnornas regnsäkra ytterplagg skönjer jag glansiga tyger i de mest skiftande färger och kvaliteter. Ovanför glittrar det av örhängen och halssmycken av varierande slag och valör. Ett och annat sällskap stannar till där jag sitter för att på den lediga bänken passa på att byta fotkläder från gedigna kängor och träningsdojor till eleganta dansskor och sedan dra vidare in mot garderoben för att, befriade från sin barlast, gå ut i vimlet och ståta i en kanske rätt sällan uppvisad prakt. Läs mer
Tre koreografer med bakgrund i israeliska Batsheva Dance Company står bakom de två verk som än en gång bevisar den konstnärliga kvalitén hos Göteborgsoperans danskompani. Lite provokativt känns det förvisso att mötas av ord av den nyblivne nobelpristagaren Peter Handke som ”ni kommer inte att se något ni inte har sett förut”. Mitt svar blir ”nja, säg inte det”. Läs mer
Med dans i världsklass satte Göteborgsoperan punkt för säsongen med en festival för att fira sina 25 år i huset vid Lilla Bommen. Det blev en jubileumshelg av rang. Invigningen skedde visserligen först i oktober 1994 med Martinson/Blomdahls apokalyptiska opera Aniara. Hofesh Shechters hyllade dansverk Grand Finale tar upp stafetten med sin dystopiska framtoning. Läs mer
I Backa Teaters pjäs Hierarchy of Needs ingick ett möte via videolänk med en teatergrupp i Syrien. 8 maj möttes på liknande sätt Göteborgsoperans interkulturella kör och dess motsvarighet på en scen i Greklands nya nationalopera i Atén till en vokal dialog. Streaming-tekniken erbjuder oanade möjligheter till kulturella mötesplatser där politik eller pengar hindrar levande gästspel, något som i dagarna dock kan upplevas på Teater Sesam. Läs mer
Det ligger nära till hands att, om inte direkt jämföra, så i alla fall ge det en tanke, varför språket i Operans dansföreställning Ministeriet för olösta känslor förvaltas så välövervägt och träffsäkert, medan sång- och framför allt dansnummer i Stadsteaterns Little shop of horrors faller till marken med ett brak. Läs mer
Det är inte bara en helt unik uppsättning. Den ges dessutom blott ett fåtal chanser till att uppleva. Sopranen Kerstin Avemo gör två enastående kvinnoporträtt mellan dröm och verklighet i två kortoperor som fåtts att framstå som om de varit gjorda för varandra. Med David Radoks idé, regi och scenografi har skapats två märkvärdiga operasmycken. Läs mer
