Det är en sann gåva till Göteborgsoperans danspublik att återkomma med Kenneth Kvarnströms tekniskt fantasirika, roliga och luftiga dansverk 12 songs med sångerskan Ane Brun och dirigenten Hans Ek. Att därtill få ännu ett nytt verk, ima, av koreografen Sharon Eyal blir sammantaget till en mäktig upplevelse av den samtida danskonstens oanade möjligheter och konstnärliga rikedom. Läs mer
På fredag bryter den ut, Göteborgs 30-årsfirande dans- och teaterfestival. Lokala produktioner både öppnar och avslutar. Däremellan ett axplock internationella gästspel på både scener, gator och torg, där både humor och allvar kontra komik, dans och akrobatik tycks vara ledstjärnor. Göteborgsoperan utlovar scenkonst ”vi aldrig upplevt förr”, förstås, eftersom det är världspremiär, med föreställningen Atlas Song av Anna von Hausswolff och holländska koreograferna Imre och Marne van Opstal. Stadsteatern avslutar med en nyskriven poetisk föreställning, Flickan och vildpäronen, av Eleftheria Gerofoka, om att ha växt upp med en mor som kommunicerat med egna sagor, likt ett eget alfabet. Läs mer
Mamma mia, vilket ös! Göteborgsoperan har i stort sett producerat en musikal per år sedan invigningen för 30 år sedan. I ett hisnande tempo serveras nu under tre kvällar ett 60-tal sångsnuttar ur alla dessa musikaler, som kilat in sig mellan operor och nyskapade tokhyllade dansverk på Göteborgsoperans stora scen sedan 1994. Den nyligen gästande Svansjön och en kommande Verdi-afton fullbordar denna välmatade säsongsfinal vid Göta Älv. Läs mer
Inte bara mångfärgad musik med våldsamma dramatiska skiften utan därtill en gastkramande historia som rymmer allt vad också vår nutid kan blotta av kärlek, svartsjuka och frihetssträvan kontra politiskt förtryck, tyranni, hyckleri, utpressning och bedrägeri, utformat till en rysare som både kan utlösa tårar och ilska. Läs mer
Energierna formligen exploderade när Göteborgsoperans Danskompani den gångna helgen släppte lös två helt nya verk. Kärleken, den oberäkneliga, var i båda fall den gemensamma nämnaren i en värld som snurrar i ett allt mer uppskruvat tempo. Gränsen mellan akrobatik och dans suddas ut för dessa obeskrivligt gränslösa dansare och tempot speglar storstad i rusningstid liksom möten och kärlekar som inleds och förgås snarare än består. Läs mer
Göteborgsoperans aktuella uppsättning av Wagners Den Flygande Holländaren är en röststark föreställning i högt tempo utan paus och med oväntade läsningar, både vad gäller scen och kostym och landar med ett finger åt en samtid präglad av girighet och flärd.
Hörseln sätts på högspänn redan från början av en ovanligt lång uvertyr. Den förebådar såväl individuella ledmotiv som den speglar stämningsväxlingarna genom hela operan från våldsamma till lyriska, folkloristiska ock lekfulla och åter till ödesmättade motiv. Läs mer
Skratta och/eller förtvivla är frågan inför Göteborgsoperans senaste uppsättning av Mozarts Don Giovanni. Denna exposé över mänsklig förmåga att dupera och låta sig duperas blir i denna nutida kostymering något av en sängkammarfars, förädlad av Mozarts musikaliska skrud i lyhört utförande av operans fenomenala orkester och ett antal suveräna sångare. Läs mer
Danskonsten slutar aldrig att förundra och stundom beundra. Särskilt inte när det gäller Göteborgsoperans danskompanis förmåga att attrahera världsledande koreografer som får dansarna att få de mest avancerade rörelser att framstå som en kroppens oändliga lätthet och samtidigt övertyga om att det finns en mening i det som kroppen säger. Läs mer
