”Måste vi byta roller hela jävla tiden!?” utbrister Ingela Olsson när Shakespeares Stormen nått runt halvtid i den vitsminkade version som Staffan Valdemar Holm sjösatt på Dramaten som något av en avskedsgåva. Samtidigt som en annan men betydligt yngre klassiker, Tjechovs Körsbärsträdgården, förbryllar på Stora Scenen. I båda fallen godis för teaternördar. Läs mer
”Riktig Teater” är vad teaterns nye ordförande i pjäsen efterlyser. Demonstrerar sitt missnöje med det som nu görs under rubriken ”Processen”. Denna Kafka-klassiker som regissören Pontus Stenshäll lyckas leka med så att den tragikomiska och politiskt friserade essensen blir till en klackspark mot den lokala byråkratin. Konstnärer blir ju faktiskt oftare bakbundna än banktjänstemän. Läs mer
Albert Camus’ pjäs Caligula hade ett världskrig mellan tillkomsten 1938 och urpremiären 1945 i Paris. Året därpå gjorde Ingmar Bergman debut som teaterregissör med Sverigepremiär på den pjäsen på Göteborgs stadsteater. Ett år efter att krig åter uppstått i Europa uppträder en Caligula nu på samma göteborgsscen. I titelrollen en berömvärd Andrea Edwards, som utför ett rejält kraftprov, balanserande på ett jättelikt klot, likt symbol för den måne som är det enda denne maktgalne kejsare säger sig inte lyckats erövra. Läs mer
Lenny Bruce brukar benämnas ståuppkomikens fader, ideligen arresterad för sin utmanande vokabulär alternativt för drogmissbruk, dog 1966 blott 41 år gammal och fick en postum benådning 37 år därefter. Klart man ilar till Göteborgs Stadsteater för att se en show om hans liv. Därvidlag förblir man dessvärre smått missgynnad. Claes Malmberg gör vad han kan, men det räcker inte långt. Läs mer
Göteborgs största teaterscener har haft premiär i dagarna. På den ena görs farsartad satir om en filminspelning inspirerad av en roman i filmmiljö. På den andra en halsbrytande snabbspolning av det tretusenåriga eposet , uppdaterad till nutid. På båda scenerna handlar det om teater här och nu med tyngdpunkten på skådespeleriet. Läs mer
I den här iscensättningen utspelar sig Vildanden i husets badrum, ett kaklat rum ur någon gammal HSB-lägenhet från efterkrigstiden som får scenbilden att påminna om Peter Weiss’ Marat/Sade: ett sjukhus, lika med ett sjukt hus, slitet, blött och det man på danska kallar ’klamt’, vilket betyder äckligt obehagligt, fullt av obegripliga beteenden för att inte tala om ovälkomna gäster. Läs mer
Jag har ett speciellt tydligt minne av en uppsättning av Don Juan på scenkonstcentrat La Cartoucherie de Vincennes utanför Paris, Théâtre du Soleils hemort på 1970-talet, men det var inte en uppsättning av Ariane Mnouchkine eller på hennes teater utan på en av de andra scenerna som jag i ögonblicket inte finner namnet på. Det kan också vara likgiltigt, det var den dråpliga öppningen som etsade sig fast, den inneboende tragikomedin i Molières drama: Läs mer
Ulf Kristersson hade ett sjå med att göra reda för sina ståndpunkter i partiledarintervjun i SVT för ett par dagar sedan. Han erkände stora problem med invandringen som den utvecklats, men utan att vilja ställa sig på Sverigedemokratisk plattform. Det var tydligt att han tyckte den gått åt helvete med arbetslöshet och våld i utsatta områden som konsekvens, men ville/kunde inte tillåta sig att skylla på någon. Alltmer hjälplös kunde han till sist inte annat än upprepa sitt återkommande mantra: vi måste arbeta, vi måste alla arbeta, alltid arbeta, bidra. Läs mer
Vore det inte för Jacques-Louis Davids klassiska idolporträtt av sin vän Jean Paul Marat, dödad i badkaret, hade dennes namn troligtvis varit glömt bland de många andra som togs av daga under franska revolutionen. Troligen hade inte Peter Weiss under det politiskt turbulenta 1960-talet fått idén till det drama som nu satts upp på Göteborgs stadsteater. Frågan är hur den tolkningen lyckas landa i dagens politiska förvirring utom att mer roa än oroa. Läs mer
Två pjäser med hög underhållningshalt löper nu parallellt på Göteborgs Stadsteaters Stora scen respektive Studio. Den ena en dagsaktuell farsartad satir över kommunal förvaltning. Den andra en tveksam uppförstoring av Kristina Lugns poetiska och tragikomiska scenjuvel Idlaflickorna. Läs mer