Att ändra en pjästitel från tyskans Abgrund till Skål för livet kan tolkas som att svensk 90-talsgeneration skulle vara ytligare, lättare vänder blad och går vidare. Vid en kommande festival i Reims får samma pjäs titeln No words. Så nog tycks här fritt fram för tolkningar av Göteborgs Stadsteaters smått förbryllande medelklassporträtt. Först när händelserna landar i en biblisk kontext bränner det till. Läs mer
Mimkonstens utövare från när och fjärran deltar i dagarna i Göteborgs Mimfestival 2024. Fredagens tre inledande föreställningar blev ett bevis på denna teaterforms oändliga variationsförmåga att berätta och väcka känslor utan ord med kroppen och mimen som främsta instrument. En av de inledande föreställningarna ges också idag, Benoît Turjman’s The Neighbor. Läs mer
Det tycks vara dekadensen som ska locka publiken till Göteborgs scener i höst. Stadsteatern satsar på en dramatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby, med en titelperson som dirigerar sitt umgänge från däcket på ett stycke flyttbar båtmodell. Mycket krut har lagts på scenografin, på ljus och ljud, en hel del rekvisita att hålla ögonen på. Men det bränner aldrig riktigt till i den samhällskritik som ligger till grund för berättelsen utifrån orsaker som kan motsvara tillståndet i dagens nyrikedom och gängkriminalitet. Läs mer
Att göra en ”Bucket List” kan betyda allt från en inköpslista till att lista måsten att hinna med före döden. Med två i det avseendet väsensskilda produktioner satte Göteborgs Dans- och teaterfestival 2024 punkt. Dels med dragplåstret från Berlin, Schaubühnes prisade, musikladdade drama Bucket list om en traumatisk uppgörelse med ett förflutet, dels med en dokumentär, Flickan och vildpäronen, om kärlek, skuld och skam, där berättarkonsten, likt antikens logografer, får nytt liv i en mor-dotter-relation, som bottnar i en storpolitisk mänsklig tragedi. Att denna 30-årsfirande festival erbjudit konstnärlig bredd, djup och återupplivade formspråk står klart. Utdelandet av årets Birgit Cullberg-stipendium kunde en överraskad publik få uppleva. Läs mer
På fredag bryter den ut, Göteborgs 30-årsfirande dans- och teaterfestival. Lokala produktioner både öppnar och avslutar. Däremellan ett axplock internationella gästspel på både scener, gator och torg, där både humor och allvar kontra komik, dans och akrobatik tycks vara ledstjärnor. Göteborgsoperan utlovar scenkonst ”vi aldrig upplevt förr”, förstås, eftersom det är världspremiär, med föreställningen Atlas Song av Anna von Hausswolff och holländska koreograferna Imre och Marne van Opstal. Stadsteatern avslutar med en nyskriven poetisk föreställning, Flickan och vildpäronen, av Eleftheria Gerofoka, om att ha växt upp med en mor som kommunicerat med egna sagor, likt ett eget alfabet. Läs mer
För fotbollsnördar och fredsivrare torde Göteborgs stadsteaters Änglarna, finns dom? bli till en rejäl, om än lite rörig, nostalgitripp medan de mer filosofiskt lagda får slå knut på tänkandet inför Backa Teaters pjäs Odysséen, som blivit till ett enastående både roligt, vackert och tankeväckande sceniskt allkonstverk om äventyr, gudamakt, list och hemlängtan. Läs mer
Att vilja, välja, drömma, minnas och fatta avgörande beslut är frågor om våra livsvillkor som den här pjäsen väcker till liv. På scenen fem för Stadsteaterns trogna publik välkända och välspelande skådespelare, som möter igenkänningens roade reaktioner i Studions för kvällen fullsatta salong. Läs mer
Det blir många trådar och personer att hålla reda på när historien om Mary Shelleys värld ska berättas på Göteborgs stadsteater. Det handlar om tidigt 1800-tal, fri kärlek, barnsängsdöd, självmord, kvinnans frigörelsesträvan men oväntat lite om hennes skrivalster, främst romanen Frankenstein, som gjort henne känd. Desto mer svävar hennes mor, feministikonen Mary Wollstonecrafts ande över föreställningen. Läs mer
”Måste vi byta roller hela jävla tiden!?” utbrister Ingela Olsson när Shakespeares Stormen nått runt halvtid i den vitsminkade version som Staffan Valdemar Holm sjösatt på Dramaten som något av en avskedsgåva. Samtidigt som en annan men betydligt yngre klassiker, Tjechovs Körsbärsträdgården, förbryllar på Stora Scenen. I båda fallen godis för teaternördar. Läs mer
”Riktig Teater” är vad teaterns nye ordförande i pjäsen efterlyser. Demonstrerar sitt missnöje med det som nu görs under rubriken ”Processen”. Denna Kafka-klassiker som regissören Pontus Stenshäll lyckas leka med så att den tragikomiska och politiskt friserade essensen blir till en klackspark mot den lokala byråkratin. Konstnärer blir ju faktiskt oftare bakbundna än banktjänstemän. Läs mer