Om kön och makt på Röda Sten
En multimedial bildningsresa bjuder den utställning på som fyller Röda Sten till i början av april. Titeln ”Ju fler tungor som tystas desto mer talar de” tycks tala nutid men härstammar från Monteverdis opera ”Poppeas kröning”, som skulle ha åtföljt utställningen. Planerna på den tog dock slut med pandemin. I stället har Göteborg Baroque nyligen berikat utställningen med en specialgjord konsertfilm, ”Voices from a spinning Pan”, som kan avnjutas digitalt. Läs mer
Ett instrument av mytiska dimensioner
En kör satt i rörelse
Göteborg Baroque iscensätter Monteverdis kortopera L’Orfeo i Röda Stens konsthall och resultatet är så nära perfektionen man kan komma. De ruffa väggarna lyses upp och vaknar till liv tills man tycks befinna sig i en medeltida förhall eller något liknande, graffiti-resterna på väggarna framstår som urtida grottmålningar och framförandet, som snarare än en ’uppsättning’ kunde beskrivas som en ’kör i rörelse’, är så nyanserat och mångfacetterat i uttrycket och med en sådan lyrisk spännvidd i fraseringarna, att inte det subtilaste av scenkonstverk kunde insistera på vare sig annat eller mera. Läs mer
Vintertoner
i Norma, Gösta Berling och två körer
Jag lärde känna verklighetens Gösta Berling i en kvinnas gestalt. Hon var mor till min dotters bästa väninna i skolåldern och hon är den unga kvinnan i Tove Ditlevsens roman Wilhelms værelse (Wilhelms rum) där Malene, som hon heter i verkligheten, var älskarinna till författarinnans man. Mannen var den kraftfulle redaktören för Ekstra Bladet i Köpenhamn, Victor Andreasen, vars kvinnohistorier så vida överstiger kampanjmaterialet vi för närvarande omges av, att de senare kunde förpassas direkt till barnkammaren. Läs mer