”Förr var det ljust omkring oss. Nu är det mörkt. Vart tar ljuset vägen när man inte längre ser det? Kan det vara så att det finns dolt någonstans, tillfälligt har upphört och inte går att närma sig? Som den sista tonen i en sång som fortsätter att vibrera när allting tystnat?”
En person frågar de styrande om hur man ska kunna säga ordet framtid, utan att skratta. Läs mer
De obönhörliga tankarna, känslorna och behoven. De som lätt stökar till det för en person och hens handlingar, men som kan vara så härligt ”upplyftande” att skönlitterärt få ta del av. Det är Ingvild H. Rishøj en mästare på att gestalta. I sitt personliga temperament; intensivt och naivt öppet språk, poetiskt och realistiskt på en gång berättar hon om små och stora människor, om vådan av denna obönhörlighet. Hon gör det vanligen i noveller, men har även skrivit en roman (Stargate, En julberättelse). Läs mer
Jag tror att empati i grunden är det som håller ihop världen. Om det inte fanns medkänsla mellan oss människor skulle nog den djungelmentalitet en del inbillar sig styr oss verkligen vara det som styr. Enligt mycket av den moderna forskningen kring homo sapiens och hur vi blev som vi är är det just förmågan och viljan att samarbeta som sägs vara det som gjort att vi som art överlevt så länge som vi gjort. Läs mer