Dimensioner människan inte kan omfatta

Christopher Nolan – Dunkirk
Fionn Whitehead i filmen Dunkirk

Kopplingen mellan Christopher Nolans tidigare film, Interstellar från 2014 och den nu aktuella Dunkirk kunde inte vara tydligare: enskilde skepparen Dawsons lilla kutter heter Moonstone – inte första bästa namn på en vanlig fiskebåt! Lugnt och gripande spelar Mark Rylance fram karaktären till en symbol för ett av filmens nyckelbegrepp: HOME. Läs mer

Imse vimsig spindel

John Watts – Spider-Man: Homecoming
bild ur Spider-Man: Homecoming

Spider-Man-serien ”startas om” för andra gången på bara två decennier i en ny film som knyter an till övriga Marvel-filmer, på både gott och ont. Läs mer

Brott och straff – filmen om Assange sätter fingret på ett flertal dilemman

Laura Poitras – Risk

Jag vill med en gång lägga korten på bordet: jag är ur stånd att i alla delar ta ställning till om wikileakaren Julian Assange och hans medarbetare har till hundra procent rätt i de politiska processer de sätter i gång, om de är välövervägda och/eller försvarliga; Läs mer

Tuff superhjältebrud i lyxförpackning

Patty Jenkins – Wonder Woman
bild ur filmen

Wonder Woman, den senaste filmen som förbereder inför Justice League, levererar en förlegad diskussion i en snygg förpackning. Läs mer

Hjältar och rymdmonster på himlavalvet

Ridley Scott – Alien: Covenant
vinjettbild

Den som väntar på något gott väntar kanske i onödan. I alla fall när man ser Alien: Covenant och väntar på monstret från filmens titel. Läs mer

Ovanliga, vackra människor

Dagur Kári – En väldig vänskap, Bröderna Dardenne – Den okända flickan, Martin Scorsese – Silence

Vem kan som isländaren Dagur Kári skåda människornas grumligaste konturer och samtidigt ge en så knivskarp skildring av det liv som är deras, betingelserna för det? En väldig vänskap följer med en ut ur salongen efter att man har sett två människor mötas, förändras – det blir ingen happy ending i vanlig mening men trots det en slutbild full av hopp och än mer: insikt. Läs mer

När livet går som en dans

Damien Chazelle – La La Land

Stone och Gosling sjunger och dansar så väl att man lätt kan ha överseende med vissa brister i Hollywoods blinkning till musikaler vi minns. Läs mer

Med rätt tillstånd?

Paul Verhoeven – Elle

Om man söker efter en högre mening med filmen Elle söker man förgäves. Den har ingen sådan högre mening och däri ligger en del av dess mästerskap. Mästerskap är ett stort ord, som man skall vara ytterligt försiktig med, men i förhållande till Paul Verhoevens senaste film kommer man inte förbi omdömet. Läs mer

En personlig återblick på filmåret 2016

Ännu ett år har gått till ända, men innan folk påbörjar den årliga traditionen att skriva fel år på alla datum kan det vara värt att titta på vilka filmer som lämnade störst avtryck de senaste tolv månaderna, på gott och ont: Läs mer

Utan människan går det inte

Ken Loach – I, Daniel Blake, Anne Fontaine – Agnus dei, Éroc Besnard – Päron och lavendel

Tre aktuella filmer åskådliggör på var sitt förkrossande vis, vad som händer om man tappar det genuina, enkla mänskliga perspektivet i sitt görande och låtande i samhälleliga frågor, i frågor om psykisk hälsa, i fråga om religiös tro. Läs mer