Det existentiella avgörandet
– vågar, vågar inte

Luca Guadagnino – Call me by your name, Taylor Sheridan – Wind River
Gil Birmingham and Jeremy Renner in Wind River (2017) CR

I två aktuella filmer ges utsagor om förhållningssättet till avgrundsdjup sorg.
Filmerna är inbördes mycket olika, i fallet Call me by your name har vi att göra med en kelen, soft underhållande men också antydningsvis ytlig historia om en ung mans sexuella uppvaknande, som avslöjar fascination för både kvinna och man. Läs mer

Filmåret 2017 – en återblick

sektion film Ännu ett år har nått sitt slut, och även om 2017 var ett mediokert filmår så fanns det några verk som gjorde djupare intryck. Vissa av dem kan tjäna som eftersträvansvärda ideal för filmskapare världen över, andra som avskräckande exempel. Årets genreuppdatering En klyscha i skräckfilmer är att den oskuldsfulla, vita tjejen till huvudperson överlever medan den svarta karaktären Läs mer

Ett Sverige som inte längre finns

En kommentar till dokumentären Eran – punk i tre delar på SVT
Freddie Wadling, foto Lars Sundestrand

Är punk möjlig idag? Frågan ramlar över mig en kväll i mellandagarna framför SVT:s dokumentärsatsning Eran – punk i tre delar av Kristina Lindström och Kristian Petri. Första delen släpptes på självaste julafton, så kontrasten mellan julsångerna och den skräniga punken gör sig ordentligt påmind. Läs mer

Don’t Luke Now

Rian Johnson – Star Wars: Episode VIII The Last Jedi
filmfoto

Det framgick tydligt att JJ Abrams, regissör och manusförfattare till Star Wars: The Force Awakens, kunde se bortom ytan på tidigare filmer och identifiera det som gjorde Star Wars så magiskt. Rian Johnson, regissör och manusförfattare till The Last Jedi, har studerat ytan utan att förstå essensen. Detta märks på hur han tagit tillvara just de mest irriterande aspekterna i tidigare filmer: löjlig humor, gulliga rymdvarelser (som skall krängas till barn i form av leksaker) samt datoranimationer. Läs mer

Återblick på Nyfiken Gul och Blå

Klas Gustafson – Nyfikna
Vinjettbild

”Sextitalet kom och gick, öppet som ett ögonblick” sjunger Blå tåget på bandets näst sista skiva, Moderna material från år 1999. Och det är just ett inslag i det som kom att forma och förändra den svenska offentligheten (och kanske också en hel del av den privata livsinställningen) som Klas Gustafson behandlar i sin bok Nyfikna. Läs mer

Villeneuve får komma till Scott

Denis Villeneuve – Balde Runner 20149
Blade Runner 2049

Blade Runner 2049 är en uppföljare av sorten ”mer av samma vara” som undviker att kännas som en upprepning av sin föregångare, även om man plockar flitigt från dennes olika ingredienser: frågor om vad det innebär att vara människa, en framtidsstad badande i neon, samt den mystiska betydelsen av en häst. Läs mer

Aronofsky kryper till korset

Darren Aronofsky – Mother

För tre år sedan släppte Darren Aronofsky Noah, en film som liknade Bibeln på utsidan men egentligen handlade om ekokritik och religiös fanatism. I Mother gör han omvänt: ytan liknar ett absurt kammardrama, men under den bisarra berättelsen finns en genomgående biblisk röd tråd. Läs mer

En kunglig kopia

Matthew Vaughn – Kingsman: The Golden Circle
bild ur filmen

Än en gång är det oklart om Matthew Vaughn försöker hylla eller härma Bond i uppföljaren till Kingsman – The Secret Service, men oavsett vad hans intentioner var råder inga tvivel om att resultatet är klart underhållande. Läs mer

Skarsgård spelar pajas

Andy Muschietti – IT
Pennywise ur filmen IT

Stephen Kings bok IT handlar om den barnätande clownen Pennywise som kommer tillbaka vart 27:e år för att stilla sin hunger efter människokött. I år har det gått 27 år sedan premiären för den första filmatiseringen av Kings bok, och då passar det perfekt att Pennywise får göra comeback även i filmformat. Läs mer

Ruben Östlund i kvadrat

Ruben Östlund – The Square
ur filmen The Square

Konstnärer, kulturtanter och klassfrågor: Ruben Östlund tar upp frågor om konstnärliga och etiska värderingar i sin senaste, Guldpalmsvinnande film The Square. Läs mer