Att läsa Ferrante om Ferrante är plågsamt. Nästan lika plågsamt som att läsa debutboken Plågsam kärlek, som kom ut under fjolåret. Men plågsamheten handlar inte om Ferrante själv, som är en av samtidens största författare och skapar ytterst välgestaltade och njutbara romaner, med en tematik vävd kring kvinnors liv i den förunderliga staden Neapel. Läs mer
Det kan sägas med en gång; jag ingår inte i den digra skara som läst och hyllat pseudonymen Elena Ferrantes romankvartett om Lila och Elena och deras vänskap. Jag läste åttio – hundra sidor av den första delen men kände att jag inte hade tillräckligt med lust eller nyfikenhet på ytterligare hundratalet sidor, och sedan tre böcker till. Läs mer
Kärlekens plågsamhet är ett vältrampat och vältuggat narrativt tema. Risken att bli platt och pinsam är överhängande. I debutromanen från 1992 ger sig Elena Ferrante just på denna grannlaga uppgift – att gestalta kärlekens komplexa och plågsamma väsen. Allt detta med en titel som talar tydligt: Plågsam kärlek, eller L’amore molesto, som det blir i original. Läs mer
