Lite av en slump som allt mer börjat se ut som en tanke har jag de sista åren gång efter annan hamnat i diktens Wien. Alltså det idag närmast mytiska Wien, tiden mellan kejsardömet Österrike-Ungern och andra världskrigets efterdyningar. En period som gjort att nutidens blick givit den gamla kejsarstaden ett nostalgiskt skimmer utanpå det mesta. Ett drömt sceneri som passar bra för romantiska Habsburgsreaktionärer och nostalgiska secessionsesteter med arkitektupprorstendenser. Men också för deprimerade människorättsvurmare vilka förtvivlar över samtidens likheter med nittonhundratalets första Centraleuropeiska decennier. Läs mer