Under några sällsamma höstdagar gnager en fras i mig. ”Kulturkvinnan är Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga.” Frasen kommer från Ebba Witt-Brattströms (2017) senaste bok Kulturkvinnan och andra texter. Ur frasen lösgör sig frågor: måste det vara så? Alltså, oavsett om vi anser oss vara fullfjädrade kulturmän eller kulturkvinnor, måste vi se det andra könet som en utmanare och ett hot? Beror inte den mentala uppdelning av medspelare och motspelare i våra liv på så mycket annat? Och var går gränsen för att vara kulturmannaskapet? Läs mer