Det är en sann gåva till Göteborgsoperans danspublik att återkomma med Kenneth Kvarnströms tekniskt fantasirika, roliga och luftiga dansverk 12 songs med sångerskan Ane Brun och dirigenten Hans Ek. Att därtill få ännu ett nytt verk, ima, av koreografen Sharon Eyal blir sammantaget till en mäktig upplevelse av den samtida danskonstens oanade möjligheter och konstnärliga rikedom. Läs mer
Det tycks vara dekadensen som ska locka publiken till Göteborgs scener i höst. Stadsteatern satsar på en dramatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby, med en titelperson som dirigerar sitt umgänge från däcket på ett stycke flyttbar båtmodell. Mycket krut har lagts på scenografin, på ljus och ljud, en hel del rekvisita att hålla ögonen på. Men det bränner aldrig riktigt till i den samhällskritik som ligger till grund för berättelsen utifrån orsaker som kan motsvara tillståndet i dagens nyrikedom och gängkriminalitet. Läs mer
Att göra en ”Bucket List” kan betyda allt från en inköpslista till att lista måsten att hinna med före döden. Med två i det avseendet väsensskilda produktioner satte Göteborgs Dans- och teaterfestival 2024 punkt. Dels med dragplåstret från Berlin, Schaubühnes prisade, musikladdade drama Bucket list om en traumatisk uppgörelse med ett förflutet, dels med en dokumentär, Flickan och vildpäronen, om kärlek, skuld och skam, där berättarkonsten, likt antikens logografer, får nytt liv i en mor-dotter-relation, som bottnar i en storpolitisk mänsklig tragedi. Att denna 30-årsfirande festival erbjudit konstnärlig bredd, djup och återupplivade formspråk står klart. Utdelandet av årets Birgit Cullberg-stipendium kunde en överraskad publik få uppleva. Läs mer
På fredag bryter den ut, Göteborgs 30-årsfirande dans- och teaterfestival. Lokala produktioner både öppnar och avslutar. Däremellan ett axplock internationella gästspel på både scener, gator och torg, där både humor och allvar kontra komik, dans och akrobatik tycks vara ledstjärnor. Göteborgsoperan utlovar scenkonst ”vi aldrig upplevt förr”, förstås, eftersom det är världspremiär, med föreställningen Atlas Song av Anna von Hausswolff och holländska koreograferna Imre och Marne van Opstal. Stadsteatern avslutar med en nyskriven poetisk föreställning, Flickan och vildpäronen, av Eleftheria Gerofoka, om att ha växt upp med en mor som kommunicerat med egna sagor, likt ett eget alfabet. Läs mer
Mamma mia, vilket ös! Göteborgsoperan har i stort sett producerat en musikal per år sedan invigningen för 30 år sedan. I ett hisnande tempo serveras nu under tre kvällar ett 60-tal sångsnuttar ur alla dessa musikaler, som kilat in sig mellan operor och nyskapade tokhyllade dansverk på Göteborgsoperans stora scen sedan 1994. Den nyligen gästande Svansjön och en kommande Verdi-afton fullbordar denna välmatade säsongsfinal vid Göta Älv. Läs mer
Energierna formligen exploderade när Göteborgsoperans Danskompani den gångna helgen släppte lös två helt nya verk. Kärleken, den oberäkneliga, var i båda fall den gemensamma nämnaren i en värld som snurrar i ett allt mer uppskruvat tempo. Gränsen mellan akrobatik och dans suddas ut för dessa obeskrivligt gränslösa dansare och tempot speglar storstad i rusningstid liksom möten och kärlekar som inleds och förgås snarare än består. Läs mer
Hemmet som metafor för gemenskap och trygghet eller dess totala motsats, instängdhet och terror.
Det är frågor som en tid i sällskap med en smärtsam bältros ockuperat mitt huvud efter att jag lyckades fånga två intressanta gästspel på Atalante respektive Folkteatern i Göteborg, ”Spiti” och ”Marthas hus”. I det förra skapar fem dansare en skön hemkänsla i ett bo av florstunna broderade textilier. I det andra förvandlas ett hem i kärlekens förrädiskt blodröda färg till sin motsats. Läs mer
Visst har träd en själ, kan stundom höras. Intresset för relationen mellan människa och natur tar sig allt fler uttryck. Att åskådliggöra trädens liv med dans, videoinstallationer och tonkonst i en scenografi av hängande trädgrenar är resultatet av forskningsprojekt i scenisk framställning av dansaren m m Anna Wennerbeck, som blivit till en konstnärlig allåldersföreställning. Läs mer
Danskonsten slutar aldrig att förundra och stundom beundra. Särskilt inte när det gäller Göteborgsoperans danskompanis förmåga att attrahera världsledande koreografer som får dansarna att få de mest avancerade rörelser att framstå som en kroppens oändliga lätthet och samtidigt övertyga om att det finns en mening i det som kroppen säger. Läs mer
Premiärerna duggar tätt så här års, inte minst inom scenkonsten för de yngre. Backa teater imponerar med en rörande inblick i tonårsliv och mänsklig gemenskap med verklighetstrogna minidockor i rollerna och skådespelare som dockförare i pjäsen Oxytocin. Om vänskap och om att vara en i gänget handlar också Regionteater Västs dansföreställning Nederlaget medan Masthuggsteatern gör en av de stora barnboksklassikerna, Det blåser på månen, till en rolig, fantasi- och spänningsfylld upplevelse. Läs mer