Katarina Wennstam fortsätter att i spänningsromanens form granska det svenska samhällets maktordning i skärningen mellan kön och klass. Det handlar om övergrepp både sexuellt och när det gäller rättsutövningen. Läs mer
När skotten på Utöya når Simon Saebös huvud dör han inte i ögonblicket. Han stryker med den hand han har kvar mot skallen och drar den åt sig i reflex: det är hjärnan han känner. Och han förstår det. Han hinner förstå att det är hjärnan. Läs mer
Åsikterna om Lars Noréns arbeten är legio, hans dagboksutgivning omgärdad av många choser. Vad är det för böcker, ur ett berättartekniskt perspektiv? Hur kan man benämna dem? Läs mer
En alldeles magnifik, kargt kraftfull natur på Nordkalotten. I denna ett tyskt fångläger som existerade under andra världskriget: Titovka. Och ett gömsle för agenter vid Ifjord i Nordnorge, som väl också fanns. Så ett osannolikt kraftfullt, uppdiktat kvinnoväsen, en norna som är både Urd (det förflutnas gudinna), Verdandi (nuets) och Skuld (framtidens). Läs mer
Med kapitlet ”Berättelsen fortsätter” avslutar Margareta Strömstedt sin bok Jag ville så gärna förföra dig – men jag orkar inte. Hon diskuterar där vilken appell till läsaren som ryms i det öppna slutet där berättelsen i en bok avslutas men också pekar framåt så att ett sug efter att veta hur det kommer att gå i fortsättningen väcks. Läs mer