Ytterst tveksamt om den här boken kan kallas för roman. Göran Greider skriver i jag-form om Cornelis Vreeswijk när han ligger på sitt yttersta på sjukhemmet- och sjukhuset. Stilistiskt dras man iväg på eleganta formuleringar från början till slut. Men man vet inte vad som är sant eller påhittat i händelserna som beskrivs. Läs mer