Mimkonstens utövare från när och fjärran deltar i dagarna i Göteborgs Mimfestival 2024. Fredagens tre inledande föreställningar blev ett bevis på denna teaterforms oändliga variationsförmåga att berätta och väcka känslor utan ord med kroppen och mimen som främsta instrument. En av de inledande föreställningarna ges också idag, Benoît Turjman’s The Neighbor. Läs mer
Det tycks vara dekadensen som ska locka publiken till Göteborgs scener i höst. Stadsteatern satsar på en dramatisering av F. Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby, med en titelperson som dirigerar sitt umgänge från däcket på ett stycke flyttbar båtmodell. Mycket krut har lagts på scenografin, på ljus och ljud, en hel del rekvisita att hålla ögonen på. Men det bränner aldrig riktigt till i den samhällskritik som ligger till grund för berättelsen utifrån orsaker som kan motsvara tillståndet i dagens nyrikedom och gängkriminalitet. Läs mer
På fredag bryter den ut, Göteborgs 30-årsfirande dans- och teaterfestival. Lokala produktioner både öppnar och avslutar. Däremellan ett axplock internationella gästspel på både scener, gator och torg, där både humor och allvar kontra komik, dans och akrobatik tycks vara ledstjärnor. Göteborgsoperan utlovar scenkonst ”vi aldrig upplevt förr”, förstås, eftersom det är världspremiär, med föreställningen Atlas Song av Anna von Hausswolff och holländska koreograferna Imre och Marne van Opstal. Stadsteatern avslutar med en nyskriven poetisk föreställning, Flickan och vildpäronen, av Eleftheria Gerofoka, om att ha växt upp med en mor som kommunicerat med egna sagor, likt ett eget alfabet. Läs mer
Hemmet som metafor för gemenskap och trygghet eller dess totala motsats, instängdhet och terror.
Det är frågor som en tid i sällskap med en smärtsam bältros ockuperat mitt huvud efter att jag lyckades fånga två intressanta gästspel på Atalante respektive Folkteatern i Göteborg, ”Spiti” och ”Marthas hus”. I det förra skapar fem dansare en skön hemkänsla i ett bo av florstunna broderade textilier. I det andra förvandlas ett hem i kärlekens förrädiskt blodröda färg till sin motsats. Läs mer
Visst har träd en själ, kan stundom höras. Intresset för relationen mellan människa och natur tar sig allt fler uttryck. Att åskådliggöra trädens liv med dans, videoinstallationer och tonkonst i en scenografi av hängande trädgrenar är resultatet av forskningsprojekt i scenisk framställning av dansaren m m Anna Wennerbeck, som blivit till en konstnärlig allåldersföreställning. Läs mer
Äntligen! Kunde man utbrista, när New Opera Co:s tionde produktion Kafé nu blivit förlöst som färdig kammaropera. Den tar oss med på en musikalisk resa via jazz, bossa nova, lite klassisk kammarmusik och elektronik med en trio sångröster med talnära sångstil i en inbjudande kaféscenografi, allt medan en hotbild tätnar i staden utanför och tar sig till slut in i kafét i form av en rebellisk tjej, Agnes Thörn, som med sin operaskolade sopranstämma ytterligare höjer den musikaliska nivån. Läs mer
Niklas Rydéns Requiem har redan recenserats i alba av Britt Nordberg, så denna text skall koncentreras omkring upplevelsen av att erfara detta sökande, känsliga verk i Biskopsgårdens kyrka, i en av de orter där våldet med jämna mellanrum exploderar, där en polis för inte så länge sedan sköts till döds under sin tjänsteutövning. Även hans minne äras av framförandet. Läs mer
I Claire Denis’ senaste film Kärlekens labyrinter spelar Juliette Binoche en kvinna fångad mellan två män där historien, ovant Denis, aldrig på allvar försöker förklara karaktären av hennes dilemma, orsakerna till att hon slits mellan de två, vilket försvagar filmen och gör att den tappar en precision man annars vant sig vid vara Claire Denis’ adelsmärke (High life, White material). Läs mer
Det torde vara en skillnad som mellan natt och dag på hur olika generationers uppfattning om Dag Hammarskjöld ser ut. För mig har hans död 1961 etsat sig fast som ett evighetsminne, då min äldste kusin lockats till FN-tjänst i Kongo p g a skolsvårigheter till följd av en tidig polioskada, varför flygolyckan som tog Hammarskjölds liv försatte hela familjen i skräck för vad som måtte hända vår älskade släkting. Han överlevde med fruktansvärda erfarenheter i behåll och åkte därefter aldrig utomlands igen. Läs mer
