Ladydi, Estefani, Maria och Paula är några flickor som bor i den lilla mexikanska byn Guerrero, och som deras mödrar gömmer i hålor i marken eller svärtar tänderna på ”Jag behöver kanske slå ut dina tänder, sa mamma.” ”Det finns ingenting som är mer motbjudande än en snuskig mun.” Allt för att inte knarkkartellens män skall komma och röva bort dem. Läs mer
Första delen av Ernst Brunners tredelade självbiografi är seg läsning till en början. I kronologisk ordning från sitt födelseår 1950 till och med 1969 packar han ett flöde av minnen, genom metaforrika liknelser och talspråksaktiga uttryck, samman till en närmast osannolik detaljrik livsresa. Läs mer
Mer än någon annan har Hjalmar Branting kommit att personifiera den socialdemokratiska politiska strategi som präglas av reformism, de små stegens tålmodiga vandring i riktning mot de politiska målen, alltid med full demokratisk legitimitet, aldrig omstörtande, gärna samarbetsvillig över ideologiska blockgränser. Läs mer
Jag vet inte hur många böcker, filmer eller teveserier om andra världskriget och ”förintelsen” jag tagit del av genom åren, men ganska många är det. Förutom allt dokumentärt material, främst sett på teve men även som biograffilmer. Jag måste erkänna att jag haft perioder när jag känt mig lite trött på alltihop, när jag tyckt att ”det har jag redan sett eller hört”. Läs mer
Jag tänker mig att ljudspåret skall vara Four Lamentations and One Wicked Dream of Innocence, av Martin Küchen & Landæus Trio. Fyra molande smärtsamma stycken musik, med Küchens saxofon som kvider och svider in i märg och ben, bestrålar själens mörka hörn. Så väldigt sorgset och så oerhört vackert, skitet, rent och lyriskt. Och den femte, med ett annat tempo och driv, får stå för det irrationella och mer naivt galna. Läs mer
