Godbit från 50-talet på nystartat förlag

Alfred Hayes – Mitt ansikte för världen att beskåda
Detalj av bokomslag

Det purfärska svenska förlaget RAND öppnar sin utgivning med en riktig godbit. En stark roman med smakfullt omslag och en författare som väcker intresse, trots att han inte publicerat sig på svenska sedan 1954. Alfred Hayes är mest känd som textförfattare till låten Joe Hill, insjungen av bland andra Joan Baez och Paul Robeson, vars text är en dikt som Hayes publicerade på 1930-talet, eller som manusförfattare till klassikern Cykeltjuven och många andra omtalade filmer och teveserier. Läs mer

Stark debutroman om mellanförskapet

Fatima Klanco Al Mulki – Hem Mina hem
Fatima Klanko

Kanske är grundfrågan; vad är ett hem? Svaret skiftar säkert beroende på vem man frågar, men jag gissar att det för de allra flesta är något av stor vikt. Att människor av olika anledningar flyttat från ett land och dess kultur till ett annat ofta känner ett ”mellanförskap” är känt; man är inte fullt ut hemma vare sig där man nu bor eller i sitt födelseland. Många flyttar tillbaka till hemlandet efter ett antal år, men mycket är sig olikt, man känner inte igen sig. Man riskerar även att tappa sitt modersmål utan vardaglig kontakt med det, och att lära ett nytt språk i vuxen ålder är inte helt lätt. Läs mer

Jag tror nostalgin försöker tala till mig

Jesper Lundby Anna Nygren

I Jesper Lundbys Eddan 3.0 (Smockadoll förlag) berättas det om ”de där långsamma nkpgnätterna” och formen är Eddans, Den poetiska Eddan, dess nordiska mytologier, gudomliga verser, kväden, men berättelser är Norrköpings. Lundby kommer från Norrköping. Liksom jag. Läs mer

I en melodisk och melankoliskt fallande kurva

Folkteatern – Onkel Vanja
ur Onkel Vanja. Folkteatern

Tröstlösheten står i centrum i Folkteaterns uppsättning av Onkel Vanja. Läs mer

När verkligheterna glider samman

Panjál Scenstudio – Anonym Messias
David Sperling Bolander

En föreställning om sinnestillstånd, när Messias inte längre går att känna igen. Läs mer

Dagens danskonsts makalösa mångfald

Göteborgsoperans Danskompani – 12 songs, ima
ima Göteborgsoperan

Det är en sann gåva till Göteborgsoperans danspublik att återkomma med Kenneth Kvarnströms tekniskt fantasirika,  roliga och luftiga dansverk 12 songs med sångerskan Ane Brun och dirigenten Hans Ek. Att därtill få ännu ett nytt verk, ima, av koreografen Sharon Eyal blir sammantaget till en mäktig upplevelse av den samtida danskonstens oanade möjligheter och konstnärliga rikedom. Läs mer

Beskt och blekt om sorg, konst och sanning

Therese Bohman – Sanningsberget

Jag läste med stor behållning Therese Bohmans Aftonland och, inte minst, succéromanen Andromeda från häromåret. Båda drevs av hur mångbottnade karaktärer fick sin komplexitet gradvis utvecklad i en stillsam men intrikat berättelse med massor av undertext och glimrande skildringar av såväl geografiska som sociala miljöer. Det senare återkommer i Sanningsberget, men annars är detta en annorlunda roman. Läs mer

Man vill inte att det ska vara sant

Lars Norén – En liten roman
Lars Norén

”… jag visste inte vad jag gjorde fast jag planerade det …”
Man tänker på de gamla grekiska dramerna, eller något som hände på Romartiden bland galna kejsare. Det är som en saga, och ändå är det en groteskt realistisk verklighet som hänt i just verkligheten, även om man inte fattar eller vill att det ska vara sant. Läs mer

Inte mycket att skratta åt

Göteborgs Stadsteater – Skål för Livet
Skål för livet

Att ändra en pjästitel från tyskans Abgrund till Skål för livet kan tolkas som att svensk 90-talsgeneration skulle vara ytligare, lättare vänder blad och går vidare. Vid en kommande festival i Reims får samma pjäs titeln No words. Så nog tycks här fritt fram för tolkningar av Göteborgs Stadsteaters smått förbryllande medelklassporträtt. Först när händelserna landar i en biblisk kontext bränner det till. Läs mer

Om förlåtelse och förståelse

Sara Stridsberg – Farväl till Panic Beach
Sara Stridsberg

Vill först bara säga att jag från början inte tänkt mig en recension på den här romanen, Sara Stridsbergs Farväl till Panic Beach, och har följaktligen inte gjort några anteckningar. Men jag kunde inte låta bli att ändå skriva om den.
Det är en oceanisk text, som Stilla havet böljar den sig i associativa vågor och tar aldrig slut. Den flyter ut och över alla bräddar, tar sig in i själsliga skrymslen och annat mörker, är mycket vacker och outsägligt sorgsen. Läs mer