På väg mot slutet

Tip Marugg – Ännu en morgon kommer råmande

En man sitter på sin ”förstubro” till långt inpå natten, dricker alkohol, filosoferar över tillvaron, och minns delar av sitt liv. Jag får inte riktigt klart för mig om han funderar på att avsluta detta sitt liv, eller om han tvärtom har förlikat sig med det mesta och är ganska harmonisk där i natten. Natten som han kallar en svart kvinna, som varmt och tryggt omfamnar honom. Alkoholen, hans hundar, och den ständiga natten är mannens följeslagare, så många andra verkar han inte träffa eller umgås med. Han hyllar spriten som en förlösare. Läs mer

Gastkramande skildring av kunskapserövringen i egenskap av öde

Christopher Nolan – Oppenheimer
bild ur filmen Oppenheimer

Man hade, bokstavligt talat, kunnat höra en knappnål falla – så dödstyst var publiken under visningen av Christopher Nolans film Oppenheimer på biografen Roy i Göteborg. Läs mer

Om krigets galenskap

David Diop – Om natten är allt blod svart
David Diop. Foto:Eric Traversie

Det var egentligen Mademba som ville till Frankrike, ville till ”moderslandet” och studera för att senare kunna komma tillbaka och bli rik. Alfa, som inte var mycket för att plugga, hängde på. De lämnade Senegal för att strida för Frankrike i Första världskriget, och minst en av dem kom aldrig tillbaka. Det är ju många som inte gör det från krig. Läs mer

Ett dockhem

Greta Gerwig – Barbie
Ur filmen Barbie

Världens kanske mest kända docka gör en komisk och självmedveten debut på vita duken. Läs mer

Ännu ett omöjligt uppdrag

Christopher McQuarrie – Mission: Impossible – Dead Reckoning Part One
Mission: Impossible

Ethan Hunt och hans enhet, Impossible Mission Force, måste rädda världen igen, denna gång från ett mycket reellt och aktuellt hot: en artificiell intelligens. Läs mer

Mardrömslikt på Tofta

Tofta Teater – Arkivet
Teater Tofta

Sommaren framstår gärna som den tid då drömmar ska förverkligas. Om stoff som drömmar vävs av handlar årets uppsättning på Teater Tofta. Arkivet är en nyskriven pjäs av teaterchefen själv Göran Parkrud. En välspelad föreställning, som formar sig till en mardröm med ett oklart slut som möjligen kan ses som cliffhanger till en uppföljare. Läs mer

Ingenting nytt att berätta …
Efter en föreställning på Västanå Teater i Värmland

Västanå Musik & Teater – Solens dotter. Sägner från Sameland
Västanå teater

Det var en rad tillfälligheter som gjorde, att resan till Västanå Teater i Sunne blev av till slut, efter att ett oändligt antal gånger varit planerad, så gott som avgjord. Min goda väninna och Selma Lagerlöfforskaren Birgitta Holm hävdar bestämt att vi sett en föreställning där tillsammans för många år sedan, men jag kan inte dra mig till minnes vilken titel den skulle haft, annat än att den måste varit ’Lagerlöfsk’. Läs mer

Om jaget och Gud

Anna Nygren

Att försöka vara ett jag, och att samtidigt försöka att inte bli för jagcentrerad. Jaget är en fråga för religionen, för filosofin, för politiken, för ja, för jaget. Det är lätt att säga att dagens kulturklimat är för personfixerat, och det är sant, men det är också en komplicerad fråga, fylld av privilegier och makt, fylld av tvivel och upplösanden av krampaktiga försök att hålla sig samman. Kan en slippa vara (i/med) sig själv, kan en bli mindre av ett ego, eller är vägen till antiegoismen en egoistisk vandring? Läs mer

Körsång i ständig förvandling

Kören Rabalder

Den 8 juli är det på dagen 100 år sedan Göteborgs botaniska trädgård invigdes som en del av stadens stora Jubileumsutställning 1923. Min senaste upplevelse av denna unika trädgård var under innevarande års längsta dags sista timmar i en guidad föreställning med trädgårdens olika områden som naturens egna scenografier av och med kören Rabalder. En tid därefter återser jag Göteborgs kammarkör med en repertoar som studsar mot målningarna i Bohusläns museums konsthall. Två säregna exempel på hur körmusik berikar sig och vise versa som medspelare i en befintlig rumslig kontext. Läs mer

Subtilt, långsamt och koncentrerat

Elisa Shua Dusapin – Vinter i Sokcho
Elisa Shua Dusapin

Det är en ovanligt bister vinter i turistorten Sokcho, på östkusten, sex mil från den 38e breddgraden och gränsen mot Nordkorea. En tjugotreårig kvinna med koreansk mor och fransk far arbetar på ett litet pensionat, hon gör lite av varje, städar och lagar mat. Till pensionatet kommer en serietecknande fransman i femtiofemårsåldern, för att finna lugnet men även uppslag till den kommande delen i sin serie om en rundresande arkeolog. Han behöver lugn och ro, då har han kommit till rätt ställe svarar hon sarkastiskt. Läs mer