(Om första delen i Guillous Det stora århundradet.) När havet tog deras far och farbror fick de tre fiskarsönerna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i stan. Av en slump upptäcktes att de tre repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades bröderna till järnvägs- och brobyggare. Läs mer
Kusturica inleder sina memoarer med att säga att han vill berätta så att minnena inte glöms bort och för att han själv inte heller ska glömmas bort. I ett annat stycke i memoarerna skriver han om vikten att inte berätta allt och det tycker jag är just de här memoarernas största problem, man kommer inte Emir Kusturica så nära – så nära jag skulle vilja komma. Läs mer
På Folkteaterns lilla scen, den Vita scenen, spelas under våren Vinter. Det är en liten intensiv föreställning som spelas mycket nära publiken. Också rent bokstavligen. För scenen är golvet framför fötterna på oss. Jag sitter på första raden och har glädjen att se varje nyans i skådespelarnas ansikten. Så som man annars bara kan göra på film. Läs mer
Tillbaka i tiden, tillbaka i teatersalongen. Fast i lördags handlade det inte om en tidsresa på fyra miljarder år som häromsist på Stadsteatern utan några futtiga hundra år på brottarmattan på Teater Kurage. Det rör sig om wrestling, brottning som balett, en grov dans utan påfallande grace. Läs mer
