Kampen går vidare …
Mitt i svenska sommaren, under björk och ek sitter jag och talar med Charlotte Svärdström. Solen lyser förföriskt därute över ängen, och i skuggan flyter samtalet över gränser, mellan länder och om världen som den blivit och som den hade kunnat bli.
Är det försent? Min tanke hinner knappt formuleras innan Charlotte eliminerat den. Det är aldrig försent! Läs mer
Framtiden från en privilegierad utsiktspunkt
Svenska romaner förhåller sig alltför lite till de snara framtidsutsikter samtidens politiska utveckling varslar om. Visst finns undantag. Lotta Lundbergs Den första kvinnan, utmålade 2019 en framtid som redan är här. Jerker Virdborgs Svart krabba från 2002, och förra årets Rubikon av min filosofkollega Jesper Ahlin Marceta är två andra exempel. Dessa tar sikte på kriget som en alltmer reell möjlighet, en av vår samtids mer skrämmande sidor som vi verkligen behöver litteraturen för att handskas med. Men bakom kriget finns den inrikespolitik som här och nu skapar krigshotet: en autokratisk nationalistisk politik som aggressivt driver en kolonial expansionsiver som sedan 2014 gått från ord till handling i Ukraina. En inrikespolitisk kraft vi på hemmaplan har mitt i Regeringskansliet. Det är denna samtids framtidsutsikter på svensk mark som Agnes Lidbeck tar sig an i romanen All min kärlek, som kom ut förra året. Läs mer
Om att försöka hitta sin plats
Jag har på senare tid läst ett flertal böcker som tar upp frågan om vad ett hem är, och om var och hur vi kan hitta ett sådant. Nu senast debutanten Fatima Klanco Al Mulki och hennes Hem Mina hem. Nu har jag också läst en annan svensk debutroman, Din vilja sitter i skogen, av Mattias Timander, som tar upp liknande teman. Timander är född 1998 i Kiruna och arbetar i dag som kulturskribent. Läs mer
Magnifik Otello i modern kostymering
Verket inleds med en musikaliskt kraftfull masscen av firande invånare på ön Cypern. Ett sjöslag är vunnet och hjälten Otello är i antågande, oskadd ur stormen. Ett fylleslag utbryter. Snart vänds dock allt till ett eskalerande avunds- och svartsjukedrama med ett för Shakespeares tragedier typiskt alla-dör-på slutet-slut. Men först en av operavärldens mest hyllade kärleksduetter, fint framtonad av Michael Weinius och Julia Sporsén som Otello och hans hustru Desdemona, ensamma under natthimlen. Därefter går det undan! Läs mer
Världens sämsta argument – och vanligaste
Alla minns det säkert från sandlådan: du har sett andra barn ge sig på någon, ta hens spade, dänga till hen med sagda spade, knuffa undan någon så de kommer åt hinken, och så vidare. Och så i någon av stundens alla hettor gör du det själv, mot någon annan – ett annat småbarn som du, som förstås börjar böla. Någon vuxen dyker upp och skäller på dig och du fylls av harm. Det är ju inte värre än vad de andra gör, protesterar du. Det är ju inte bara jag som gör fel! Läs mer
Viktig men deprimerande läsning
Vill man bli riktigt nedslagen och genompessimistisk av och över vår värld och dess ruttenhet, ja, då kan man läsa Anne Applebaums nya bok Autokrati AB, i Margareta Eklöfs snygga översättning. För den är rent vidrig. Det ska sägas med en gång; jag är redan tillräckligt negativ och pessimistisk, så jag borde förmodligen inte läsa den här typen av texter som bara spär på de tankar och känslor som skapar en hopplöshet inom mig. Så varför läser jag då trots allt? Det är en bra fråga som jag inga bra svar har på. Men läst har jag alltså gjort, läst och våndats. Läs mer
Livstidsfångar – en stämningskonst om familjen ingen undkommer
Numera har det väl inte undgått någon, att Lars Noréns uppväxt var allt annat än lugn och harmonisk. Dysfunktionell kallar man numera en sådan icke-gemenskap, som visserligen inte leder till lycka men inte desto mindre inspirerat till ett antal konstverk som demonstrerar det drama några tvingas växa upp i. Som jag vill minnas Claes Wahlin skrev i Aftonbladet om hans dramakonst: han har skapat ett antikt torg, där allt finns att beskåda, en scen, som också är vår egen, eller kan visa sig vara det,en scen som i det här fallet gör oss alla till atenare av i dag, medborgare i staten. Läs mer
En nästan perfekt eftermiddag i augusti
Hur följer man upp romanerna Vinterkriget och Jungfrustigen, två romaner om medelklasspar som skiljer sig, träffar en ny och försöker att få ihop familjepusslet? Tyckte verkligen om dessa två romaner med självbiografiskt innehåll. Nu ger sig Philip Teir i kast med sin ungdom i Eftermiddag i augusti. Läs mer